Det är inte bara hundens sinne som behöver kärlek och omtanke, även dess öron behöver tittas över ibland. De allra flesta hundar får någon gång lite smutsiga öron som behöver rengöras. Det gäller speciellt hundar med hängande öron, hundar som badar mycket eller raser med mycket päls i öronen där jästsvamp frodas och kan tillta snabbt. En god ide är att dagligen göra en snabb inspektion genom att titta och lukta i hundens öron. Vet man hur de brukar se ut och lukta så upptäcker man lättare om något är avvikande och kan snabbt påbörja behandling.

   

Uppsöka veterinär?

Smuts och små mängder vax är ofta helt normalt och försvinner efter rengöring. Om inte problemet blir bättre efter några dagar eller om hunden uppvisar tecken på öronskabb eller öroninflammation så bör man kontakta veterinär. Veteirinären kommer att inspektera ytterörat samt undersöka hörselgången med ett otoskop. Otoskop är ett instrument utformat för att titta längre ner i hörselgången och på trumhinnan. Veterinären kommer också samla upp sekret för att undersöka i laboratoriet. Man letar då efter parasiter, bakterier eller svamp för att kunna utforma bästa möjliga behandlingsplan. Behandlingen består oftast av rekommenderat vaxlösande medel och receptbelagda örondroppar för just det problem som föreligger. I vissa fall kan kortisondroppar eller antibiotika behövas. Är hunden väldigt smärtpåverkad så skrivs ofta smärtstillande antiinflammatorisk medicin ut.

Hur rengör man hundens öron?

Olika fabrikat och varianter på öronrengöring finns det gott om. Är man bara ute efter att rensa bort smuts i övrigt friska öron väljer man ett medel för detta ändamål som löser upp vax, döda hudceller och smuts. Uppvisar hunden större problem så väljer man öronrens efter veterinärs rekommendation.

Många hundar tycker att det är lite obehagligt att bli pillade i öronen så man kan behöva lite håll-hjälp. Placera er gärna i badrummet eller utomhus och med oömma kläder då det kommer stänka öronrens när hunden skakar på huvudet. Ta fram allt ni kommer behöva innan ni startar. Det brukar räcka med öronrengöring, eventuella örondroppar, bomull, bomullspinnar och hundgodis.

Spruta försiktigt ner ordentligt med öronrens i örat. Forcera inte ner pipetten i örat och riskera skador utan det viktiga är att vätskan rinner ner. Fäll snabbt ner öronlappen så att inte hunden hinner skaka ut all öronrens innan du masserat ner det i hörselgången. Hörselgången hos hundar är mycket längre än hos oss människor och går från vertikal till horisontell riktning en bit ner i örat. Därför är det väldigt viktigt att massera ner öronrengöringen ordentligt utanpå örat och längs med sidan, annars når inte rengöringen förbi den skarpa vinkeln i hörselgången och gör såvida ingen nytta.

När du masserat ett par minuter kan du släppa hunden så att den får skaka på huvudet. Skakningen hjälper också till att sprida rengöringen och lösa upp smutsen.

Vira därefter bomull runt pekfingret och torka försiktigt bort överbliven öronrengöring, smuts och vax. Använd bomullspinnar om det behövs i ytterörat för att klomma åt i alla vrår.

Att tänka på

Man bör inte överdriva rengöring i friska öron och man ska aldrig använda bomullspinnar ner i örat. Risken är att man irriterar eller gör hål på hudytan vilket kan introducera bakterier och framkalla en öroninflammation (otit). Bomullspinnar kan man få använda i ytterörats små gropar och vinklar för att få bort allt sekret, om man är försiktig. Man bör alltid använda öronrens avsett för hundöron. De är framtagna för att återställa en normal balans i örat. Tvättar man istället med vanligt vatten eller koksaltlösning så bidrar man till en ogynnsamt fuktig miljö där bakterier och svamp trivs. Man ska inte heller hoppa över medlet och torka ur torra öron med torr bomull då man, precis som med bomullspinnar riskerar att skada och irritera hudytan.

Misstänker man öroninflammation eller öronskabb i ett öra så ska man aldrig använda samma öronrens-flaska i båda öronen då man riskerar att sprida smittan vidare. Köp då istället två flaskor eller dra upp rengöringen i en spruta och avänd i det rena/friska örat först. Kasta sprutan efter användning i det smutsiga örat.

Öroninflammation (otit)

Öroninflammation hos hund kategoriseras som ett hudproblem som alltid börjar i de yttre delarna av örat. Om inflammationen får fortskrida kan den i värsta fall spridas till mellanörat. Inflammationen kan orsakas av parasiter, allergier, hormonella sjukdomar, polyper, tumörer, vaxansamlingar, fuktig miljö, anatomi (trång hörselgång, mycket päls etc.), främmande kropp, överdriven rengöring eller felaktig användning av bomullspinnar. Detta är alltså orsaker till att bakterier eller svamp får fäste och kan växa till sig. Man behandlar sedan bakterierna eller svampen men bör ta reda på grundorsaken för att förhindra återkommande problem. I de fall det rör sig om allergi bör man påbörja en utredning då det annars är vanligt att problemen blir kroniska.

Tecken på öroninflammation – Uppsök veterinär om hunden uppvisar något av nedan

Smärta – Reagerar vid inspektion eller när man rör vid öronen. Hunden kan också reagera när man för halsbandet över öronen eller klappar på huvudet

Skakar på huvudet eller lutar huvudet åt ena hållet

Kliar i örat/öronen

Avvikande doft – Unken eller infekterad doft är avvikande

Röd och irriterad hud i örat

Återkommande problem

Stora mängder vax

Brunt eller gulaktigt sekret i ett eller båda öronen som återkommer trots rengöring eller tillsammans med något av ovan


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Diarré hos hund är väldigt vanligt och kan vara besvärligt. Det påverkar hunden med magont och oro men även djurägaren drabbas då hunden ofta måste ut stup i kvarten, även nattetid. I detta inlägg går jag igenom råd vid orolig mage hos hund.

Diarré

Också kallat lös mage eller mer korrekt gastroenterit; inflammation i mage och tarm. Det kommer ofta plötsligt (akut gastoenterit) och inte sällan tillsammans med kräkningar. Det blir ett kroniskt tillstånd om hunden haft diarré i mer än två veckor och en del patienter har återkommande problem som kan vara svåra att få under kontroll. Med hjälp av enkel behandling hemma så kan okomplicerade fall hos en i övrigt pigg individ ofta lösas ganska snabbt. Valpar eller äldre hundar drabbas lite hårdare och man ska även agera lite snabbare när värmebölja råder som den gör nu. Djuret tappar snabbt vätska och riskerar att drabbas av uttorkning som följd.

Orsak till diarré

Orsakerna till hundens diarré kan vara väldigt många och det är inte ovanligt att man aldrig får reda på vad som var den utlösande faktorn. Några av de vanligaste är dock

Plötsligt foderbyte

Parasiter

Medicin

Virus

Bakterier

Stress

Intag av något olämpligt – giftigt eller som rubbar den normala tarmfloran

Allergi

Pankreatit (bukspottkörtelinflammation)

Behandling

Drabbas hunden plötsligt av diarré men mår bra i övrigt och har aptit så kan man prova följande behandling hemma innan man vänder sig till vården.

Skonkost

Hos en frisk och i övrigt pigg hund kan man låta magen vila från mat i 12-24timmar (låt alltid vatten stå framme). Därefter rekommenderas små portioner utav skonkost som man successivt trappar upp i storlek och frekvens. Man kan också påbörja skonkost direkt utan föregående fasta. Till en början räcker det med en matsked åt gången för en mellanstor/stor hund. Frekvensen beror lite på hur väl hunden tolererar maten och hur ofta den vill äta men 4-6ggr per dag brukar vara en bra riktlinje. När diarrén upphört återgår man successivt till normalt antal utfodringar och portionsstorlekar under en veckas tid. Man bör därefter göra en foderövergång till hundens normala foder då man blandar skonkost med en till början liten mängd vanligt foder. Under en veckas tid ökar man halten vanligt foder i blandningen tills man är helt tillbaka på det vanliga fodret.

Skonkost är mat som är snäll mot magen. Det allra bästa är ett komplett foder utvecklat för just gastroenterit. Två vanliga sorter är Royal Canin Gastro Intestinal och Hills i/d, båda innehåller all näring som hunden behöver utan att stressa mag- tarmkanalen. Dessa foder kommer som både blötfoder och torrfoder. Blötfoder brukar locka fler till att äta och det innehåller dessutom vätska. Äter hunden bara torrfoder kan detta med fördel blötläggas om hunden accepterar det.

Det går också bra att göra sin egen skonkost bestående av kokt torsk (eller annan vit fisk) eller kyckling och överkokt ris. Man kan med fördel koka ihop torsk och ris länge så att det blir som en röra. Vätskan som blir över kan man erbjuda hunden att dricka om den inte vill dricka vanligt vatten. Vill man inte ge sin hund spannmål så hoppar man helt enkelt över riset.

Vätska

En av riskerna med diarré är uttorkning. Det är inte ovanligt att hunden inte vill dricka som vanligt, vätskebalansen är rubbad och vätskeförlust sker genom diarré (och ev kräkningar). Är man orolig för uttorkning ska man alltid kontakta veterinär. För att uppmuntra hunden till att dricka kan man erbjuda risavkok (som beskrivit ovan), blötlägga maten, ge vatten i munnen med spruta (gör bara detta om hunden accepterar det och sväljer vattnet) eller erbjuda vätske-ersättning. Det finns speciell närings- och vätskeersättning framtagen för djur, en sort heter Oralade. Den innehåller rätt balans av salter, elektrolyter och socker och smakar dessutom av kyckling vilket gör att hunden ofta dricker vätskan självmant. Om hunden dricker lite men man är osäker på om det är tillräckligt så kan man tänka att ungefär 0.5dl vatten/kg kroppsvikt är absoluta minimi-behovet. Behovet ökar dock i värme och med förluster genom kräkning och diarré.

Läs om hur man gör egen vätskeersättning här

Probiotika

När man får diarré så är den normala tarmfloran rubbad. Man kan underlätta för kroppen genom att tillföra goda mag- och tarmbakterier (s.k. probiotika) som ska påskyndar återställandet av tarmfloran. Pro-viva är en form av probiotika för människor. För hundar finns produkter som Pro-Kolin+, Canikur och Fortiflora. Förutom att innehålla goda tarmbakterier ska de också vara bindande och verka lugnande på tarmslemhinnan. Det forskas mycket runt probiotika men några definitiva belägg för att det skulle fungera i alla fall av diarré finns inte. Dock upplever många (inklusive mig själv) att det hjälper och är ett bra verktyg tillsammans med skonkost och vätska för att stilla diarré. Tarmnormaliserande medel kan köpas hos veterinären eller på apoteket.

Potatismjöl?

En gammal huskur som inte rekommenderas av veterinärer för att stoppa diarré är att ge potatismjöl. Förvisso brukar det binda ganska bra och gör att avföringen blir fastare. Det hjälper dock inte mag- och tarmkanalen utan kan snarare uppröra och förvärra det egentliga problemet då tarmen är inflammerad och potatismjöl inte är så skonsamt som skonkost. Det löser alltså inte orsaken till diarrén och hjälper inte mag- tarmkanalen till normalisering, därför kvarstår diarrén oftast när man slutar med potatismjölet och i värsta fall har man förvärrat problemet.

Uppsök veterinärvård om:

  • din valp under 6 månader drabbas av diarré
  • din hund som är gammal drabbas av diarré
  • hundens allmäntillstånd är påverkat
  • hunden får inte i sig någon vätska eller kräker upp all vätska
  • hunden har stora vätskeförluster
  • diarréerna är blodblandade (hemorragisk gastroenterit)
  • risk finns att hunden ätit ett föremål som sitter fast
  • risk finns att hunden ätit något giftigt eller något den inte tål
  • ni provat behandling hemma men ingen förbättring ses efter 3 dagar
  • hunden matvägrar ( att hunden hoppar över frukosten behöver inte vara konstigt men om hunden matvägrar en längre tid i samband med diarré och ett alltmer nedsatt allmäntillstånd rekommenderas ni söka vård)
  • hunden har avvikande kroppstemperatur (under 38°C eller över 39°C) i samband med något av ovanstående

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Ibland dricker inte hunden som den ska och kan behöva vätskeersättning. Det kan vara värmen som påverkar eller inflammation i mag- tarmkanalen (läs mer om detta här). Misstänker man att hunden är sjuk eller behöver vård så ska man alltid kontakta sin veterinär för rådgivning.

Vätskebrist

När hunden har kräkningar eller diarré, eller om det är väldigt varmt ute så förloras vätska snabbt Om hunden inte ersätter förlusterna genom att dricka mycket vatten så kan man behöva hjälpa till för att upprätthålla en normal vätskebalans. I det fall att hunden kräker väldigt mycket så är det alltid bäst att åka till veterinär, där kan hunden få vätska under huden eller intravenöst om det behövs.

För mildare fall av diarré eller om hunden inte dricker tillräckligt när det varit många varma dagar så kan man som ägare hjälpa till hemma. För att uppmuntra till vätskeintag så kan man erbjuda risavkok (den vätska som blir över när man kokat ris i rikligt med vatten). Det har lite mer smak än bara vanligt vatten. Ger man redan blötmat så innehåller det en del vatten. Ger man torrfoder så kan man blötlägga detta en stund eller så häller man på lite vatten precis innan man ställer ner det till hunden om denne föredrar knapriga bitar.

Om hunden dricker lite men man är osäker på om det är tillräckligt så kan man tänka att ungefär 0.5dl vatten/kg kroppsvikt är absoluta minimi-behovet. Behovet ökar dock i värme och med förluster genom kräkning och diarré.

Vätskeersättning

Det finns speciellt framtagen vätskeersättning för djur av olika fabrikat. En ganska ny produkt heter Oralade som innehåller rätt balans av elektrolyter, salter och socker. Den smakar av kyckling så de flesta hundar slickar i sig vätskan helt självmant. Läs mer om produkten här. Liknande produkter är t.ex. Rehydration Support eller Convalescens Support som kan köpas hos de flesta veterinärer eller djursjukhus. Man ska ge vätskeersättning i små doser men ofta för att upptaget ska bli så bra som möjligt, helst varje timme. Under nattetid är det svårare, både du och hunden behöver sin sömn. Anser man det nödvändigt så kan man ställa klockan en gång under natten för att ge ersättning. Tycker man att hunden behöver oftare än så, så bör man träffa veterinär. Är hunden väldigt uttorkad så är det indikerat att ge intravenös vätska istället.

Man kan också göra egen vätskeersättning:

Blanda 1 liter vatten + 1 msk druvsocker eller honung + 1 tsk salt

Dosen är 50-100ml/kg/dygn. En 10kg hund ska alltså ha 500-1000ml på ett dygn (om den inte får i sig någon annan vätska) vilket blir ca 20-40ml per timme.

Om hunden inte vill dricka vätskeersättning självmant så kan man försiktigt mata den med hjälp av en sked eller spruta. Man bör då ge vätskan i små portioner i mungipan så att hunden får möjlighet att svälja själv. Man ska aldrig på något vis tvinga ner vätskan eller snabbt spruta in den när hunden gapar. Risken är stor att hunden aspirerar (andas in) vätskan i lungorna vilket i värsta fall kan leda till lunginflammation.


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg med recept på isglass till hunden.

Inlägget har varit väldigt uppskattat men några av er har fått höra att det är farligt att ge is eller glass till hund och ställt er lite undrande till detta. Hur är det egentligen?

”Is är farligt för hund och katt”

Ni har kanske hört fler men de påståenden jag hört lyder:

1. ”När djuret äter is eller glass så reagerar deras kropp med att producera värme och de kan istället bli överhettade”

2. ”Om en hund äter is eller glass så ökar risken markant för magomvridning”

Det finns inga belägg för att något av ovan skulle vara förenat med sanning. Däremot finns det gånger då is inte är den bästa lösningen och troligen har myterna uppstått då man misstolkat dessa rekommendationer.

Sanningen: Värmeslag av is

  1. Om en hund, katt eller annat djur för den delen har blivit överhettat eller är på väg att få värmeslag så är det viktigt att få ner kroppstemperaturen. Det gör man bäst genom att duscha av eller linda in djuret i handdukar med svalt/kallt vatten och erbjuda kallt men inte iskallt vatten att dricka i begränsade portioner. I denna situation är det inte lämpligt att använda sig av is. Orsaken är att den starka kylan från isen får blodkärlen i kroppen att dra ihop sig och man försvårar nedkylningsprocessen. När blodkärlen är vidgade kan blodet absorbera den svalka man tillför på huden och slemhinnor, och sedan sprida kylan i kroppen. Om blodkärlen drar ihop sig förhindrar man denna transport av kyla i cirkulationen och det tar längre tid för djuret att komma ner i kroppstemperatur.

Detta gäller alltså när djuret redan kommit upp i en hög kroppstemperatur. Is eller glass producerar inte magiskt värme som kan orsaka värmeslag hos en frisk, välmående hund eller katt. Man får tänka lite logiskt, även om hundar och katter är olika oss på många vis så är vi inte helt olika kroppsligt. Hade detta varit sant så hade man kunnat förhindra nedkylning och frostskador genom att äta just is 😛

Sanningen: Magomvridning av is

2. Risken för magomvridning ökar när magen är full och utvidgad. Den kan vara full av mat, vätska eller luft. De gånger man kan tänka sig ett samband mellan magomvridning och is är om man har en hund som älskar att dricka vatten med is i och man ger obegränsade mängder av detta. Detsamma gäller dock om du har en hund som älskar vatten överlag och dricker detta utan begränsningar. Eller en hund som älskar mat för den delen och du låter den äta obegränsad mängd.

Man kan också tänka sig att när en hund dricker ur en skål med vatten och isbitar i så är det lättare för hunden att svälja luft när den dricker. En stor mängd luft i magsäcken bidrar ju också till dess utvidgning. Det är ingen fara eller ökad risk sålänge man håller sig till ”lagom”. Vill hunden dricka massor med vatten så ge den lite mindre portioner ofta så att en del hinner passera magsäcken innan man fyller på med mer, oavsett om ni har is i eller inte.

Är is och glass helt ofarligt för hund och katt?

Med en nypa otur så kan det mesta vara farligt. De risker jag kan se är

Glasspinnar: En glasspinne med lite glassrester på kan locka de flesta hundar till närmare undersökning. Om hunden tuggar och sväljer pinnen så finns det risk för skador på mage och tarmar utav de vassa kanterna. Den kan dessutom sätta sig lite olyckligt och fastna.

Hårda isbitar: Rejäla, hårda isbitar kan göra skada på tänderna. Om djuret tuggar på isen vill säga. De flesta djur slickar eller försöker försiktigt tugga på den is de erbjuds men har man ett djur som går loss med tänderna så ska man vara lite försiktig med att ge stora, tjocka isbitar. Har man däremot förberett iskuber med lite mat i så brukar luftbubblorna göra isen ganska mjuk och bitarna går lätt sönder.

Laktos: Valpar och kattungar precis som bebisar har ett enzym som heter laktas i sin mag- tarmkanal. Enzymet gör nedbrytning av laktos möjligt. Hos de flesta vuxna hundar och katter finns inte detta enzym kvar vilket gör dem laktosintoleranta. Därför kan man ställa till med lite magbesvär om man ger glass till sin hund eller katt som innehåller laktos. Man kan alltid göra sin egen glass eller köpa glass avsedd för hundar. Hugo & Celine heter ett märke som tom säljs av Hemglass 🙂

Socker: Eller ännu värre, Xylitol! Undvik helt enkelt glass som är avsedd för människor. Gör egen eller köp hundglass  🐶


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Det är vanligt att man som djurägare blir ombedd att kolla färgen på djurets slemhinnor om/när man ringer till veterinär med ett nersatt djur.

När det handlar om människor brukar man fråga om patienten är blek. Av uppenbara skäl kan det vara lite svårt att avgöra på en pälsig hund eller katt. Därför brukar vi kolla på slemhinnorna. Man vill helt enkelt se om blodcirkulationen är god i hela kroppen vilket visas genom en fin rosa färg. Det är avvikande både om slemhinnorna är bleka eller mörkröda. Man kan säga att normal färg är laxrosa. Tandköttet på katter är normalt lite ljusare än hos hundar. Som djurägare är det super att veta hur man gör och hur slemhinnorna på ens egna djur ser ut när de mår bra för att lättare kunna se avvikelser.

Hur man tittar på djurets slemhinnor

Det vanligaste är att man lyfter på läppen och tittar på färgen. Det är bäst att titta högt upp eller på undersidan av läppen så att man inte blir vilseledd av ett inflammerat tandkött som beror på dålig tandstatus. Som ni ser ovan så är det en jämn rosa färg över hela området.

En del djur har pigmenterat tandkött vilket betyder att det är svart eller mörkt. Se bilden nedan på Harrys tandkött. Det är helt ofarligt och fullt normalt. På Harry går det ändå att se en tillräckligt stor yta av slemhinna för att avgöra att den är normalfärgad. En del förgiftningar ger en svart rand på tandköttet så det kan vara bra att veta om djuret har pigmenteringar på tandköttet i vanliga fall för att kunna upptäcka avvikelser.

I vissa fall kan man inte titta på slemhinnan i munnen. Djuret kanske har väldigt mycket pigmenteringar eller är lite bitskt och man är rädd om sina fingrar. Då kan man titta på slemhinnan på insidan av det nedre ögonlocket.

Bleka slemhinnor

Om slemhinnorna är bleka så ser de ofta nästan vita/gråa ut. Det kan tyda på dålig cirkulation eller inre blödningar.

Röda/Mörkröda slemhinnor

Här kan det också vara bra att känna till hur djuret brukar se ut i munnen och hur färgen ser ut när patienten mår bra. Det är då lättare att se när slemhinnans färg börjar avvika och gå över till det röda/mörkröda hållet. Detta kan tyda på stress och kraftig infektion.

CRT – Capillary Refill Time

Kapillär återfyllning beskriver den tid det tar för kapillärerna att återfå cirkulation efter tryck. Det kan vara en väldigt bra hjälp för att få ett hum om patientens blodcirkulation och det är väldigt enkelt att kolla.

Tryck ditt finger mot djurets tandkött så att färgen försvinner. Räkna hur lång tid det tar innan området återfår sin färg. Allra helst vill man veta hur många sekunder det tar men det viktigaste är att veta om det tar mer än 3 sekunder. I detta fall är cirkulationen påverkad och veterinär bör kontaktas.

I samarbete med Ellen Herrlin, Certifierad Djursjusköterska & grundare till bloggen nursedolittle.se – En bogg om djur & djurs hälsa