Förkylning och kennelhosta hos hund

De allra flesta av oss har någon gång drabbats av förkylning. Den bekanta tröttheten, hostan, rinnande näsan och/eller det ömmande svalget slår ofta till på höstkanten varpå man några dagar senare är sig själv igen. Precis så är det även för våra hundar. De kan dessutom drabbas av vad man kallar för ”hundsläktets förkylning” nämligen kennelhosta. Det är en känd smitta bland hundägare och kännetecknas av kikhostan den orsakar. Vad är då en förkylning och vad är kennelhosta? När ska man söka vård och hur kan man hjälpa hunden hemma?

Förkylning

En vanlig förkylning ter sig ganska okomplicerat. Precis som hos människor så är förkylning ett samlingsnamn för  virus- och bakterieinfektioner i övre luftvägarna. Övre luftvägarna består av nosen, näshålorna med bihålor, svalget, struphuvudet och luftstrupen. Förkylning smittar inte mellan hund och människa. Hos en vuxen och i övrigt frisk hund brukar en förkylning leda till milda symtom som inkluderar hängighet, lindrig hosta, nysningar och genomskinligt sekret från nosen. I de flesta fall ser man en förbättring hos hunden redan efter någon dag och efter några dagar är hunden helt återställd.

I vissa fall drabbar infektionen lite hårdare. Det gäller främst valpar, äldre hundar eller hundar med hjärtsjukdom eller luftvägsproblem sedan tidigare.

Förkylningssymtomen kan även bero på annat än just förkylning

Valpsjuka  – orsakar förkylningsliknande symtom

Infektion i lungorna – orsakar ofta förkylningsliknande symtom

Hjärtsjukdom – kan orsaka hosta

Allergi – kan orsaka nysningar och ökat nosflöde

Noskvalster – orsakar nysningar och ”reversed sneezing”

Trakealkollaps – kan orsaka hosta, tung andning och ökad trötthet

Tumör i näshålan – orsakar ofta ökat nosflöde från ena näsborren

Kennelhosta

Kennelhosta är ett samlingsnamn för en rad olika infektioner i luftvägarna. Vanligast är infektioner orsakade av ett eller en kombination av följande smittoämnen: parainfluensavirus typ-2 (CPiV-2), hundens respiratoriska coronavirus (CRCoV) och bakterien Bordetella bronciseptica. Kennelhosta är väldigt smittsamt och sprids genom direktkontakt eller via droppsmitta från hundens hostningar på några meters avstånd. Inkubationstiden är 4-10 dagar och även om hunden inte visar symtom under denna tid så kan den sprida smittan vidare. Sjukdomen kännetecknas av dess kikhosteliknande symtom. Ofta tror man som djurägare att hunden satt något i halsen då hostattackerna uppstår plötsligt och är så kraftiga att hunden får kväljningar och ibland kräks.

Kennelhosta påverkar sällan hundens allmäntillstånd och går i de flesta fall över helt av sig själv. Hostan brukar gå över efter 7-10 dagar men kan i envisa fall hålla i sig i upp till 30 dagar. Under tiden ska man låta hunden vila och undvika kontakt med andra hundar. Använd gärna sele då tryck mot halsen kan förvärra hostan. Se till att hunden äter som den ska och håll koll på temperaturen som kan ligga mellan 37.5 – 39.0. En god idé är att ta tempen på sin hund när den är frisk för att veta vad som är normalt för just den.

Förebygg spridning av kennelhosta

I hundens vaccinationsprogram rekommenderas årlig vaccination mot kennelhosta. Ofta hör man dock att även vaccinerade hundar får kennelhosta. Det är nämligen så att inget vaccin ger ett hundraprocentigt skydd. I dagsläget har vi dessutom bara vaccin som skyddar mot parainfluensavirus i sprutform (Pi) eller vaccin mot både parainfluensavirus och Bordetella bronciseptica som ges i nosen (KC). Fullvaccinerade hundar kan alltså bli smittade för att infektionen är av ett annat ursprung än ovan smittoämnen eller för att skyddet inte är fullkomligt. Detta är vanligt men i de flesta fall blir infektionen betydligt mildare än om hunden inte varit vaccinerad.

Det är vanligt att kennelhosta sprids på hundtävlingar, utställningar, pensionat och hunddagis speciellt under höst och vinter. Misstänker man att ens hund är smittad så bör man undvika dessa platser och all annan kontakt med hundar i två veckor från det att hostandet började. Smitta kan också överföras via föremål såsom vattenskålar och filtar så dela inte dessa med smittade hundar.

Läs mer om Kennelhosta hos SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt)

 

När ska man söka vård?

Valpar är känsliga individer och man bör alltid reagera lite snabbare när en valp blir sjuk än om det gäller en vuxen hund. Veterinär bör kontaktas om man har en valp som påvisar förkylningssymtom då dessa löper större risk att drabbas av sekundärinfektion. Detsamma gäller seniorer eller kroniskt sjuka hundar. I de flesta fall klarar en valp av kennelhosta utan vård men om man är osäker eller om valpen är allmänpåverkad, har nedsatt aptit eller feber bör man alltid kontakta en veterinärklinik.

Förkylning och kennelhosta kan leda till sekundär infektion, ofta i lungorna, även för vuxna friska individer. Man bör kontakta veterinär om symtomen inte ger med sig eller om hundens tillstånd försämras. Vård bör också uppsökas om hunden har feber, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt aptit, svårt att andas eller om slem/nosflöde är gröngult istället för genomskinligt.

Väldigt besvärande hosta kan ibland behandlas med slemlösande medicin. Man är generellt väldigt sparsam med hostdämpande preparat då hostan behövs för att få upp slemmet.

Nedsatt allmäntillstånd eller uteblivet tillfrisknande kan betyda att hunden visar tecken på annan sjukdom. Förkylningssymtom kan som tidigare nämnts vara symtom på många andra infektioner och tillstånd. Finns det anledning att misstänka detta så bör man uppsöka vård.

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Allt om motion för den växande och vuxna hunden

De flesta hundägare är nog överens om att alla friska hundar behöver någon form av motion. Man kan dock inte dra alla över en kam när det kommer till hur mycket, när och vilken typ av motion då ras, ålder och hälsa spelar in. Det kan vara minst sagt förvirrande att läsa olika råd på internet och i de flesta fall saknas vetenskapliga belägg för de råd som finns.

Motionera valpar och unghundar

Generellt kan man säga att en hund räknas som valp fram tills den når könsmognad. Därefter benämns de oftast som unghundar fram tills dess att de är fullvuxna och färdigutvecklade. Under tiden hunden växer så är är allt i kroppen under utveckling, även skelettet är mjukare än hos en vuxen individ.Hunden är oftast, beroende på ras och storlek, fullvuxen någon gång mellan 10 och 18månaders ålder. Vissa raser växer från några hundra gram till 60kg på ett års tid. Å andra sidan väger en del raser endast 2kg som fullvuxna. Man har alltså ett ganska brett spann på storlek och utveckling när det kommer till hundar.

Detta breda spann kan förklara bristen på forskning och vetenskapliga belägg vad gäller riktlinjer för att motionera en växande hund. Det kan vara svårt för oss som hundägare när vi läser råd som

Gå många korta promenader med unghunden istället för några lite längre

Motion av valpen/unghunden bör hållas till ett minimum

Kraftig fysisk ansträngning bör undvikas

Vad kort, längre, minimum, kraftig osv egentligen betyder är inte fastställt. Alltså är dessa råd lika hjälpsamma som att säga “valpen ska ha lagom med motion”. Det beror helt enkelt på att forskning saknas. Tittar man på den forskning som finns på hästar och människor så pekar mycket på att fysisk aktivitet vid ung ålder har många gynnsamma effekter. Man har bl.a. sett att skelettet anpassas efter den belastning det utsätts för och att då undvika belastning kan vara direkt olämpligt. Det finns inte heller belägg för att det skulle vara dåligt för unghundar att gå uppför trappor. Inte heller nedför men då är risken för fallskador lite större.

Det står klart att mer forskning inom området behövs innan träningregimer för unga växande hundar kan framtas med vetenskapligt stöd. Det är dock troligt att en ung hund mår bra av fysisk aktivitet i måttlig mängd (vad det nu betyder?!) utan att överansträngas. Man får som hundägare använda sitt sunda förnuft. Om du inte skulle ta ditt 3åriga barn på en 2timmars promenad i snabbt tempo så gör inte heller det med er 5-månaders valp.

När hunden nått vuxen ålder kan det vara en väldigt god idé att röntga höfter och armbågar på sin större/tyngre hund. Det gäller speciellt om man önskar att t.ex springa eller cykla mycket med sin hund. Anledningen är att man vill veta status på dessa leder innan de utsätts för tung påfrestning för att undvika överbelastning och framtida skador.

Motionera efter ras

Här spelar storlek, vikt och fysik in. En Siberian Husky som är framavlad för att springa och dra kräver motion. Kan man som ägare inte tillfredsställa det behovet så ska man välja en annan ras. En engelsk bulldog däremot kan inte motioneras på samma vis och absolut inte under varma dagar.

En bra grundregel är att gå tillbaka till hundens ursprung. Forma en uppfattning om deras behov av fysisk ansträngning utefter bakgrund. En Border Collie som får valla emellanåt får förutom utlopp för sitt stora rörelsebehov även utlopp för de framavlade egenskaper som vallning innebär. Prata med uppfödare, veterinär och andra ägare av samma ras för tips och idéer.

Överviktiga hundar

Överviktiga hundar mår bra av fysisk ansträngning som ett steg i att nå normal vikt. Med den extra vikt som belastar deras leder är det dock viktigt att man börjar lugnt. Att ta en överviktig, otränad hund på en löptur är absolut olämpligt. Simning är oftast det bästa alternativet för dessa hundar men även promenader i kombination med ett dietfoder i rekommenderad mängd innan dess att normal vikt uppnåtts.

Olika motionsformer

Promenader – Långa, korta, i skogen, på stranden, i parken eller t.o.m. i vatten. Promenader är fantastiska för våra hundar (och oss). Tittar man på vargen så är deras revir upp till 1000 kvadratkilometer och de är gjorda för att vandra. Mycket tyder på att det även ligger i hundens natur att vandra. Själv tror jag att det är ytterst gynnsamt både fysiskt och mentalt för en hund att få promenera och röra sig tillsammans med sin förare från punkt A till B, helst fritt utan koppel i naturen (förutsatt att det kan göras säkert och lagligt). Att ge sig ut på en skogspromenad då och då rekommenderas starkt. Det ojämna underlaget medför att fler muskler aktiveras för att stabilisera kroppen, för att inte tala om alla spännande dofter.

Löpning – Detta kräver lite mer av hund och förare men älskas av många. Jag tycker det är bra att ha koll på hundens höft-, armbågsstatus och eventuell artros innan man tar sin hund på längre löprundor och man ska aldrig springa med en hund som haltar. Precis som för oss människor så behöver hunden bygga upp sin uthållighet så börja med korta rundor, öka successivt och ge hunden tid för återhämtning.

Cykling – Detta passar inte alla då det är många saker som ska klaffa för att kunna cykla säkert med hunden men det uppskattas av många. Precis som för löpning bör man ha koll på hundens hälsa innan man sätter igång att cykla tillsammans. Ett hett tips är att börja med korta rundor långt ifrån vägar och trafik. Det finns speciella insatser att fästa kopplet i till cyklar. Dessa minimerar effekten av hastiga ryck i kopplet för en stabilare cykelresa men självklart finns det en begränsning i hur kraftiga ryck den kan hantera

Simning – Jag har tidigare skrivit ett inlägg om simning och alla dess positiva egenskaper. Alla hundar är ju tyvärr inte lika glada i vatten men de flesta går att övertyga. Rörelse i vatten är skonsamt och belastar leder minimalt. Det är gynnsamt för muskeltillväxt och förbättrar konditionen. Många skadade eller överviktiga hundar som begränsas i vanliga fall kan röra sig fint i vatten. Simning erbjuder också en variation i hundens vanliga liv och rörelsemönster. På sommaren är det fritt fram att simma med sin hund på hundbadplatser. Under den kallare delen av året kan man söka sig till en hundbassäng. Dessa finns på en del djursjukhus och rehab runtom i Sverige. Här brukar man också kunna prova water-treadmill. Ett rullband nedsänkt i vatten som hunden kan få promenera på för ökat motstånd.

Weight pull –Tävlingsformen går kortfattat ut på att hunden med hjälp av en speciellt utformad sele ska dra en vagn med vikt en sträcka på 5 meter. Träningsformen kallas för Dragweight (DW) och har ökat i popularitet de senaste åren. Den går ut på att öka hundens styrka genom att träna med vikter längre distanser upp till 5km. Alla friska hundar kan utföra denna sport men man bör börja väldigt försiktigt för att undvika överansträngning av muskler.

Mental motion – Alla friska hundar bör som sagt motioneras fysiskt på något vis men vikten av mental motion kan inte understrykas nog. Hundar som är unga, gammla, friska, sjuka, överviktiga gynnas alla av mental stimulans. Endast fantasin sätter stopp när det kommer till mental stimulering av hundar, några tips finner ni här  eller här. Tryter fantasin så finns det mängder med aktiveringsleksaker och tillbehör som bygger upp hundens förmåga till problemlösning som i sin tur stärker deras självkänsla.

Om hunden haltar

Uppsök alltid veterinär om hunden haltar. Det är aldrig normalt för en hund att halta och det är ett tecken på smärta. Var uppmärksam på om er hund använder ett ben mindre än de andra, har ett ojämnt rörelsemönster, plötsligt rör sig annorlunda eller ibland tar små “hoppsasteg”

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Kloklippning hund – Tips, Video och Bilder

 

Kloklippning

Många djurägare tycker att det här med kloklippning är ganska obehagligt och jobbigt. Deras hundar blir super-stressade, svårhanterliga och vill kanske tom bitas för att komma loss. Idag tänkte jag ge er lite tips och visa hur enkelt det kan vara med lite träning, tålamod och gott godis.

Träna kloklippning med din hund

Dagens modell är Bosse (såklart) och hans gravida matte (jag). Han är nu 11 månader och vi har tränat kloklippning ända sen han kom hem till oss vid 9veckors ålder.  När han var som allra minst fick han ligga på sidan en kort stund på matbordet nästan varje dag och jag klippte kanske bara en klo, kände och klämde på tassarna och gav honom något gott att äta. När han försökte resa sig var jag bestämd med att han skulle ligga kvar och belönade både muntligt (lugnt beröm) och med godis så fort han slappnade av. Jag brukade också klappa honom över hela kroppen och gosa ordentligt innan han fick hoppa upp. Detta lär hunden att det lönar sig att slappna av uppe på bordet och inget ont kommer hända. Även om kloklippningen kan kännas obehagligt så är det i det stora hela en mysig upplevelse för hunden.

Allt eftersom så lärde jag honom ett ”sidan”-kommando. Med det menar jag att han ska lägga sig ner och lägga sig på sidan, även om han är uppe på ett bord. När han förstod det så ökade jag tiden han skulle ligga kvar och därefter introducerade jag hantering under tiden han låg kvar. Det kräver såklart mycket tid och mycket träning men det är SÅ värt det! Användbart i många situationer och det är ovärderligt att ha en hund man får göra allt med, det tycker även veterinären 🙂

Pulpan

Inne i klon finns blodrik vävnad som också innehåller nervändar. Denna vävnad heter pulpan och syns som en rosa strimma i genomskinliga klor (se bilder nedan). För att se var pulpan går i svarta klor så kan man lysa med en ficklampa underifrån. Det ger en bra hänvisning på hur mycket av klon man kan klippa innan man sätter igång. Utanpå pulpan växer själva klon som är gjord av samma material som våra naglar – Keratin. Klon gör alltså inte ont att klippa i men träffar man pulpan så känns det och det kan blöda en del. Man ska helst undvika detta men det är absolut inte jordens undergång om man råkar göra det.

Pulpan är det rosa som syns inne i klon

Jag hör ofta ägare som har råkat klippa i pulpan en gång och därefter kan de aldrig mer klippa klorna på sin hund. Det som oftast hänt då är att hunden skriker till och matte/husse ser blod. Därefter utbryter mindre hysteri och matte/husse ojjar sig över stackars hunden och hur hemskt det var. Det förvärrar situationen för hunden och den får verkligen bekräftat att det här var en obehaglig upplevelse som man inte vill vara med om igen, det har ju matte/husse visat genom att själva bli upprörda.

Händer det (vilket det gör för de flesta någon gång) så avdramatisera det hela och låtsas som ingenting. Få hunden till att lägga sig igen. Klappa, mys och belöna massor men lugnt när hunden slappnar av, inte när den är stressad och orolig . Känn och kläm på tassarna och klipp ev en till klo innan ni släpper upp hunden. Har hunden redan kommit över det så kan ni fortsätta med resten av klorna innan ni släpper upp hunden.

Kloklippningen

När ni samlat er och fått hunden till att ligga ner, fått hjälp att hålla om det behövs eller fått hunden sittandes om den trivs bättre med det så är det dags att börja. Ha en vass, ordentlig klo-sax till hands och om man är rädd för att det ska börja blöda så kan man köpa nåt som heter Blodstopp i djurbutiken eller hos sin veterinär. Det är ett pulver eller spray man lägger på den blödande klon som får blodet att koagulera.

Därefter tar ni lugnt en klo i taget, en tass i taget. Klipp endast det som behövs och lite i taget. Belöna din hund emellanåt och prata glatt men lugnt med den.

Mums med godis!

Som ni ser på filmen nedan så klipper jag först toppen och sedan på sidorna. Det är för att kunna klippa så mycket av klon som möjligt utan att klippa i pulpan. Jag klipper alltså runt den. Det känns oftast mindre obehagligt för hunden och det gör att klo-massan som är kvar framför pulpan är den som kommer slitas naturligt när hunden går.

Klorna på baktassarna slits bättre naturligt när hunden springer, än vad klorna på framtassarna gör. De är därför oftast kortare vilket är bra att ha i åtanke så att man inte klipper för mycket. Kolla gärna var pulpan slutar. Har man en väldigt aktiv hund så kanske de inte behöver klippas alls.

När ni är färdiga så ska ni vara nöjda med er själva och stolta över hunden som varit så duktig! Belöna lite till när hunden fortfarande ligger ner. Klappa och massera över hela kroppen innan ni släpper upp den.

Duktig patient

Hoppas ni lärt er något nytt och känner er modigare inför nästa kloklippning. Behåll lugnet och ha tålamod så går det till slut!

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Rengöring av hundens öron

Det är inte bara hundens sinne som behöver kärlek och omtanke, även dess öron behöver tittas över ibland. De allra flesta hundar får någon gång lite smutsiga öron som behöver rengöras. Det gäller speciellt hundar med hängande öron, hundar som badar mycket eller raser med mycket päls i öronen där jästsvamp frodas och kan tillta snabbt. En god ide är att dagligen göra en snabb inspektion genom att titta och lukta i hundens öron. Vet man hur de brukar se ut och lukta så upptäcker man lättare om något är avvikande och kan snabbt påbörja behandling.

   

Uppsöka veterinär?

Smuts och små mängder vax är ofta helt normalt och försvinner efter rengöring. Om inte problemet blir bättre efter några dagar eller om hunden uppvisar tecken på öronskabb eller öroninflammation så bör man kontakta veterinär. Veteirinären kommer att inspektera ytterörat samt undersöka hörselgången med ett otoskop. Otoskop är ett instrument utformat för att titta längre ner i hörselgången och på trumhinnan. Veterinären kommer också samla upp sekret för att undersöka i laboratoriet. Man letar då efter parasiter, bakterier eller svamp för att kunna utforma bästa möjliga behandlingsplan. Behandlingen består oftast av rekommenderat vaxlösande medel och receptbelagda örondroppar för just det problem som föreligger. I vissa fall kan kortisondroppar eller antibiotika behövas. Är hunden väldigt smärtpåverkad så skrivs ofta smärtstillande antiinflammatorisk medicin ut.

Hur rengör man hundens öron?

Olika fabrikat och varianter på öronrengöring finns det gott om. Är man bara ute efter att rensa bort smuts i övrigt friska öron väljer man ett medel för detta ändamål som löser upp vax, döda hudceller och smuts. Uppvisar hunden större problem så väljer man öronrens efter veterinärs rekommendation.

Många hundar tycker att det är lite obehagligt att bli pillade i öronen så man kan behöva lite håll-hjälp. Placera er gärna i badrummet eller utomhus och med oömma kläder då det kommer stänka öronrens när hunden skakar på huvudet. Ta fram allt ni kommer behöva innan ni startar. Det brukar räcka med öronrengöring, eventuella örondroppar, bomull, bomullspinnar och hundgodis.

Spruta försiktigt ner ordentligt med öronrens i örat. Forcera inte ner pipetten i örat och riskera skador utan det viktiga är att vätskan rinner ner. Fäll snabbt ner öronlappen så att inte hunden hinner skaka ut all öronrens innan du masserat ner det i hörselgången. Hörselgången hos hundar är mycket längre än hos oss människor och går från vertikal till horisontell riktning en bit ner i örat. Därför är det väldigt viktigt att massera ner öronrengöringen ordentligt utanpå örat och längs med sidan, annars når inte rengöringen förbi den skarpa vinkeln i hörselgången och gör såvida ingen nytta.

När du masserat ett par minuter kan du släppa hunden så att den får skaka på huvudet. Skakningen hjälper också till att sprida rengöringen och lösa upp smutsen.

Vira därefter bomull runt pekfingret och torka försiktigt bort överbliven öronrengöring, smuts och vax. Använd bomullspinnar om det behövs i ytterörat för att klomma åt i alla vrår.

Att tänka på

Man bör inte överdriva rengöring i friska öron och man ska aldrig använda bomullspinnar ner i örat. Risken är att man irriterar eller gör hål på hudytan vilket kan introducera bakterier och framkalla en öroninflammation (otit). Bomullspinnar kan man få använda i ytterörats små gropar och vinklar för att få bort allt sekret, om man är försiktig. Man bör alltid använda öronrens avsett för hundöron. De är framtagna för att återställa en normal balans i örat. Tvättar man istället med vanligt vatten eller koksaltlösning så bidrar man till en ogynnsamt fuktig miljö där bakterier och svamp trivs. Man ska inte heller hoppa över medlet och torka ur torra öron med torr bomull då man, precis som med bomullspinnar riskerar att skada och irritera hudytan.

Misstänker man öroninflammation eller öronskabb i ett öra så ska man aldrig använda samma öronrens-flaska i båda öronen då man riskerar att sprida smittan vidare. Köp då istället två flaskor eller dra upp rengöringen i en spruta och avänd i det rena/friska örat först. Kasta sprutan efter användning i det smutsiga örat.

Öroninflammation (otit)

Öroninflammation hos hund kategoriseras som ett hudproblem som alltid börjar i de yttre delarna av örat. Om inflammationen får fortskrida kan den i värsta fall spridas till mellanörat. Inflammationen kan orsakas av parasiter, allergier, hormonella sjukdomar, polyper, tumörer, vaxansamlingar, fuktig miljö, anatomi (trång hörselgång, mycket päls etc.), främmande kropp, överdriven rengöring eller felaktig användning av bomullspinnar. Detta är alltså orsaker till att bakterier eller svamp får fäste och kan växa till sig. Man behandlar sedan bakterierna eller svampen men bör ta reda på grundorsaken för att förhindra återkommande problem. I de fall det rör sig om allergi bör man påbörja en utredning då det annars är vanligt att problemen blir kroniska.

Tecken på öroninflammation – Uppsök veterinär om hunden uppvisar något av nedan

Smärta – Reagerar vid inspektion eller när man rör vid öronen. Hunden kan också reagera när man för halsbandet över öronen eller klappar på huvudet

Skakar på huvudet eller lutar huvudet åt ena hållet

Kliar i örat/öronen

Avvikande doft – Unken eller infekterad doft är avvikande

Röd och irriterad hud i örat

Återkommande problem

Stora mängder vax

Brunt eller gulaktigt sekret i ett eller båda öronen som återkommer trots rengöring eller tillsammans med något av ovan


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

När hunden får diarré – Råd vid lös mage hos hund

 

Diarré hos hund är väldigt vanligt och kan vara besvärligt. Det påverkar hunden med magont och oro men även djurägaren drabbas då hunden ofta måste ut stup i kvarten, även nattetid. I detta inlägg går jag igenom råd vid orolig mage hos hund.

Diarré

Också kallat lös mage eller mer korrekt gastroenterit; inflammation i mage och tarm. Det kommer ofta plötsligt (akut gastoenterit) och inte sällan tillsammans med kräkningar. Det blir ett kroniskt tillstånd om hunden haft diarré i mer än två veckor och en del patienter har återkommande problem som kan vara svåra att få under kontroll. Med hjälp av enkel behandling hemma så kan okomplicerade fall hos en i övrigt pigg individ ofta lösas ganska snabbt. Valpar eller äldre hundar drabbas lite hårdare och man ska även agera lite snabbare när värmebölja råder som den gör nu. Djuret tappar snabbt vätska och riskerar att drabbas av uttorkning som följd.

Orsak till diarré

Orsakerna till hundens diarré kan vara väldigt många och det är inte ovanligt att man aldrig får reda på vad som var den utlösande faktorn. Några av de vanligaste är dock

Plötsligt foderbyte

Parasiter

Medicin

Virus

Bakterier

Stress

Intag av något olämpligt – giftigt eller som rubbar den normala tarmfloran

Allergi

Pankreatit (bukspottkörtelinflammation)

Behandling

Drabbas hunden plötsligt av diarré men mår bra i övrigt och har aptit så kan man prova följande behandling hemma innan man vänder sig till vården.

Skonkost

Hos en frisk och i övrigt pigg hund kan man låta magen vila från mat i 12-24timmar (låt alltid vatten stå framme). Därefter rekommenderas små portioner utav skonkost som man successivt trappar upp i storlek och frekvens. Man kan också påbörja skonkost direkt utan föregående fasta. Till en början räcker det med en matsked åt gången för en mellanstor/stor hund. Frekvensen beror lite på hur väl hunden tolererar maten och hur ofta den vill äta men 4-6ggr per dag brukar vara en bra riktlinje. När diarrén upphört återgår man successivt till normalt antal utfodringar och portionsstorlekar under en veckas tid. Man bör därefter göra en foderövergång till hundens normala foder då man blandar skonkost med en till början liten mängd vanligt foder. Under en veckas tid ökar man halten vanligt foder i blandningen tills man är helt tillbaka på det vanliga fodret.

Skonkost är mat som är snäll mot magen. Det allra bästa är ett komplett foder utvecklat för just gastroenterit. Två vanliga sorter är Royal Canin Gastro Intestinal och Hills i/d, båda innehåller all näring som hunden behöver utan att stressa mag- tarmkanalen. Dessa foder kommer som både blötfoder och torrfoder. Blötfoder brukar locka fler till att äta och det innehåller dessutom vätska. Äter hunden bara torrfoder kan detta med fördel blötläggas om hunden accepterar det.

Det går också bra att göra sin egen skonkost bestående av kokt torsk (eller annan vit fisk) eller kyckling och överkokt ris. Man kan med fördel koka ihop torsk och ris länge så att det blir som en röra. Vätskan som blir över kan man erbjuda hunden att dricka om den inte vill dricka vanligt vatten. Vill man inte ge sin hund spannmål så hoppar man helt enkelt över riset.

Vätska

En av riskerna med diarré är uttorkning. Det är inte ovanligt att hunden inte vill dricka som vanligt, vätskebalansen är rubbad och vätskeförlust sker genom diarré (och ev kräkningar). Är man orolig för uttorkning ska man alltid kontakta veterinär. För att uppmuntra hunden till att dricka kan man erbjuda risavkok (som beskrivit ovan), blötlägga maten, ge vatten i munnen med spruta (gör bara detta om hunden accepterar det och sväljer vattnet) eller erbjuda vätske-ersättning. Det finns speciell närings- och vätskeersättning framtagen för djur, en sort heter Oralade. Den innehåller rätt balans av salter, elektrolyter och socker och smakar dessutom av kyckling vilket gör att hunden ofta dricker vätskan självmant. Om hunden dricker lite men man är osäker på om det är tillräckligt så kan man tänka att ungefär 0.5dl vatten/kg kroppsvikt är absoluta minimi-behovet. Behovet ökar dock i värme och med förluster genom kräkning och diarré.

Läs om hur man gör egen vätskeersättning här

Probiotika

När man får diarré så är den normala tarmfloran rubbad. Man kan underlätta för kroppen genom att tillföra goda mag- och tarmbakterier (s.k. probiotika) som ska påskyndar återställandet av tarmfloran. Pro-viva är en form av probiotika för människor. För hundar finns produkter som Pro-Kolin+, Canikur och Fortiflora. Förutom att innehålla goda tarmbakterier ska de också vara bindande och verka lugnande på tarmslemhinnan. Det forskas mycket runt probiotika men några definitiva belägg för att det skulle fungera i alla fall av diarré finns inte. Dock upplever många (inklusive mig själv) att det hjälper och är ett bra verktyg tillsammans med skonkost och vätska för att stilla diarré. Tarmnormaliserande medel kan köpas hos veterinären eller på apoteket.

Potatismjöl?

En gammal huskur som inte rekommenderas av veterinärer för att stoppa diarré är att ge potatismjöl. Förvisso brukar det binda ganska bra och gör att avföringen blir fastare. Det hjälper dock inte mag- och tarmkanalen utan kan snarare uppröra och förvärra det egentliga problemet då tarmen är inflammerad och potatismjöl inte är så skonsamt som skonkost. Det löser alltså inte orsaken till diarrén och hjälper inte mag- tarmkanalen till normalisering, därför kvarstår diarrén oftast när man slutar med potatismjölet och i värsta fall har man förvärrat problemet.

Uppsök veterinärvård om

din valp under 6 månader drabbas av diarré

din hund som är gammal drabbas av diarré

hundens allmäntillstånd är påverkat

hunden får inte i sig någon vätska eller kräker upp all vätska

hunden har stora vätskeförluster

diarréerna är blodblandade (hemorragisk gastroenterit)

risk finns att hunden ätit ett föremål som sitter fast

risk finns att hunden ätit något giftigt eller något den inte tål

ni provat behandling hemma men ingen förbättring ses efter 3 dagar

hunden matvägrar ( att hunden hoppar över frukosten behöver inte vara konstigt men om hunden matvägrar en längre tid i samband med diarré och ett alltmer nedsatt allmäntillstånd rekommenderas ni söka vård)

hunden har avvikande kroppstemperatur (under 38°C eller över 39°C) i samband med något av ovanstående

 


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Vätskeersättning – Vätskebrist hos hund

Ibland dricker inte hunden som den ska och kan behöva vätskeersättning. Det kan vara värmen som påverkar eller inflammation i mag- tarmkanalen (läs mer om detta här). Misstänker man att hunden är sjuk eller behöver vård så ska man alltid kontakta sin veterinär för rådgivning.

Vätskebrist

När hunden har kräkningar eller diarré, eller om det är väldigt varmt ute så förloras vätska snabbt Om hunden inte ersätter förlusterna genom att dricka mycket vatten så kan man behöva hjälpa till för att upprätthålla en normal vätskebalans. I det fall att hunden kräker väldigt mycket så är det alltid bäst att åka till veterinär, där kan hunden få vätska under huden eller intravenöst om det behövs.

För mildare fall av diarré eller om hunden inte dricker tillräckligt när det varit många varma dagar så kan man som ägare hjälpa till hemma. För att uppmuntra till vätskeintag så kan man erbjuda risavkok (den vätska som blir över när man kokat ris i rikligt med vatten). Det har lite mer smak än bara vanligt vatten. Ger man redan blötmat så innehåller det en del vatten. Ger man torrfoder så kan man blötlägga detta en stund eller så häller man på lite vatten precis innan man ställer ner det till hunden om denne föredrar knapriga bitar.

Om hunden dricker lite men man är osäker på om det är tillräckligt så kan man tänka att ungefär 0.5dl vatten/kg kroppsvikt är absoluta minimi-behovet. Behovet ökar dock i värme och med förluster genom kräkning och diarré.

Vätskeersättning

Det finns speciellt framtagen vätskeersättning för djur av olika fabrikat. En ganska ny produkt heter Oralade som innehåller rätt balans av elektrolyter, salter och socker. Den smakar av kyckling så de flesta hundar slickar i sig vätskan helt självmant. Läs mer om produkten här. Liknande produkter är t.ex. Rehydration Support eller Convalescens Support som kan köpas hos de flesta veterinärer eller djursjukhus. Man ska ge vätskeersättning i små doser men ofta för att upptaget ska bli så bra som möjligt, helst varje timme. Under nattetid är det svårare, både du och hunden behöver sin sömn. Anser man det nödvändigt så kan man ställa klockan en gång under natten för att ge ersättning. Tycker man att hunden behöver oftare än så, så bör man träffa veterinär. Är hunden väldigt uttorkad så är det indikerat att ge intravenös vätska istället.

Man kan också göra egen vätskeersättning:

Blanda 1 liter vatten + 1 msk druvsocker eller honung + 1 tsk salt

Dosen är 50-100ml/kg/dygn. En 10kg hund ska alltså ha 500-1000ml på ett dygn (om den inte får i sig någon annan vätska) vilket blir ca 20-40ml per timme.

Om hunden inte vill dricka vätskeersättning självmant så kan man försiktigt mata den med hjälp av en sked eller spruta. Man bör då ge vätskan i små portioner i mungipan så att hunden får möjlighet att svälja själv. Man ska aldrig på något vis tvinga ner vätskan eller snabbt spruta in den när hunden gapar. Risken är stor att hunden aspirerar (andas in) vätskan i lungorna vilket i värsta fall kan leda till lunginflammation.


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Kan man ge is & glass till sin hund och katt eller är det farligt?

Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg med recept på isglass till hunden.

Inlägget har varit väldigt uppskattat men några av er har fått höra att det är farligt att ge is eller glass till hund och ställt er lite undrande till detta. Hur är det egentligen?

”Is är farligt för hund och katt”

Ni har kanske hört fler men de påståenden jag hört lyder:

1. ”När djuret äter is eller glass så reagerar deras kropp med att producera värme och de kan istället bli överhettade”

2. ”Om en hund äter is eller glass så ökar risken markant för magomvridning”

Det finns inga belägg för att något av ovan skulle vara förenat med sanning. Däremot finns det gånger då is inte är den bästa lösningen och troligen har myterna uppstått då man misstolkat dessa rekommendationer.

Sanningen: Värmeslag av is

  1. Om en hund, katt eller annat djur för den delen har blivit överhettat eller är på väg att få värmeslag så är det viktigt att få ner kroppstemperaturen. Det gör man bäst genom att duscha av eller linda in djuret i handdukar med svalt/kallt vatten och erbjuda kallt men inte iskallt vatten att dricka i begränsade portioner. I denna situation är det inte lämpligt att använda sig av is. Orsaken är att den starka kylan från isen får blodkärlen i kroppen att dra ihop sig och man försvårar nedkylningsprocessen. När blodkärlen är vidgade kan blodet absorbera den svalka man tillför på huden och slemhinnor, och sedan sprida kylan i kroppen. Om blodkärlen drar ihop sig förhindrar man denna transport av kyla i cirkulationen och det tar längre tid för djuret att komma ner i kroppstemperatur.

Detta gäller alltså när djuret redan kommit upp i en hög kroppstemperatur. Is eller glass producerar inte magiskt värme som kan orsaka värmeslag hos en frisk, välmående hund eller katt. Man får tänka lite logiskt, även om hundar och katter är olika oss på många vis så är vi inte helt olika kroppsligt. Hade detta varit sant så hade man kunnat förhindra nedkylning och frostskador genom att äta just is 😛

Sanningen: Magomvridning av is

2. Risken för magomvridning ökar när magen är full och utvidgad. Den kan vara full av mat, vätska eller luft. De gånger man kan tänka sig ett samband mellan magomvridning och is är om man har en hund som älskar att dricka vatten med is i och man ger obegränsade mängder av detta. Detsamma gäller dock om du har en hund som älskar vatten överlag och dricker detta utan begränsningar. Eller en hund som älskar mat för den delen och du låter den äta obegränsad mängd.

Man kan också tänka sig att när en hund dricker ur en skål med vatten och isbitar i så är det lättare för hunden att svälja luft när den dricker. En stor mängd luft i magsäcken bidrar ju också till dess utvidgning. Det är ingen fara eller ökad risk sålänge man håller sig till ”lagom”. Vill hunden dricka massor med vatten så ge den lite mindre portioner ofta så att en del hinner passera magsäcken innan man fyller på med mer, oavsett om ni har is i eller inte.

Är is och glass helt ofarligt för hund och katt?

Med en nypa otur så kan det mesta vara farligt. De risker jag kan se är

Glasspinnar: En glasspinne med lite glassrester på kan locka de flesta hundar till närmare undersökning. Om hunden tuggar och sväljer pinnen så finns det risk för skador på mage och tarmar utav de vassa kanterna. Den kan dessutom sätta sig lite olyckligt och fastna.

Hårda isbitar: Rejäla, hårda isbitar kan göra skada på tänderna. Om djuret tuggar på isen vill säga. De flesta djur slickar eller försöker försiktigt tugga på den is de erbjuds men har man ett djur som går loss med tänderna så ska man vara lite försiktig med att ge stora, tjocka isbitar. Har man däremot förberett iskuber med lite mat i så brukar luftbubblorna göra isen ganska mjuk och bitarna går lätt sönder.

Laktos: Valpar och kattungar precis som bebisar har ett enzym som heter laktas i sin mag- tarmkanal. Enzymet gör nedbrytning av laktos möjligt. Hos de flesta vuxna hundar och katter finns inte detta enzym kvar vilket gör dem laktosintoleranta. Därför kan man ställa till med lite magbesvär om man ger glass till sin hund eller katt som innehåller laktos. Man kan alltid göra sin egen glass eller köpa glass avsedd för hundar. Hugo & Celine heter ett märke som tom säljs av Hemglass 🙂

Socker: Eller ännu värre, Xylitol! Undvik helt enkelt glass som är avsedd för människor. Gör egen eller köp hundglass  🐶


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Bleka eller inflammerade? Titta på hundens slemhinnor

Det är vanligt att man som djurägare blir ombedd att kolla färgen på djurets slemhinnor om/när man ringer till veterinär med ett nersatt djur.

När det handlar om människor brukar man fråga om patienten är blek. Av uppenbara skäl kan det vara lite svårt att avgöra på en pälsig hund eller katt. Därför brukar vi kolla på slemhinnorna. Man vill helt enkelt se om blodcirkulationen är god i hela kroppen vilket visas genom en fin rosa färg. Det är avvikande både om slemhinnorna är bleka eller mörkröda. Man kan säga att normal färg är laxrosa. Tandköttet på katter är normalt lite ljusare än hos hundar. Som djurägare är det super att veta hur man gör och hur slemhinnorna på ens egna djur ser ut när de mår bra för att lättare kunna se avvikelser.

Hur man tittar på djurets slemhinnor

Det vanligaste är att man lyfter på läppen och tittar på färgen. Det är bäst att titta högt upp eller på undersidan av läppen så att man inte blir vilseledd av ett inflammerat tandkött som beror på dålig tandstatus. Som ni ser ovan så är det en jämn rosa färg över hela området.

En del djur har pigmenterat tandkött vilket betyder att det är svart eller mörkt. Se bilden nedan på Harrys tandkött. Det är helt ofarligt och fullt normalt. På Harry går det ändå att se en tillräckligt stor yta av slemhinna för att avgöra att den är normalfärgad. En del förgiftningar ger en svart rand på tandköttet så det kan vara bra att veta om djuret har pigmenteringar på tandköttet i vanliga fall för att kunna upptäcka avvikelser.

I vissa fall kan man inte titta på slemhinnan i munnen. Djuret kanske har väldigt mycket pigmenteringar eller är lite bitskt och man är rädd om sina fingrar. Då kan man titta på slemhinnan på insidan av det nedre ögonlocket.

Bleka slemhinnor

Om slemhinnorna är bleka så ser de ofta nästan vita/gråa ut. Det kan tyda på dålig cirkulation eller inre blödningar.

Röda/Mörkröda slemhinnor

Här kan det också vara bra att känna till hur djuret brukar se ut i munnen och hur färgen ser ut när patienten mår bra. Det är då lättare att se när slemhinnans färg börjar avvika och gå över till det röda/mörkröda hållet. Detta kan tyda på stress och kraftig infektion.

CRT – Capillary Refill Time

Kapillär återfyllning beskriver den tid det tar för kapillärerna att återfå cirkulation efter tryck. Det kan vara en väldigt bra hjälp för att få ett hum om patientens blodcirkulation och det är väldigt enkelt att kolla.

Tryck ditt finger mot djurets tandkött så att färgen försvinner. Räkna hur lång tid det tar innan området återfår sin färg. Allra helst vill man veta hur många sekunder det tar men det viktigaste är att veta om det tar mer än 3 sekunder. I detta fall är cirkulationen påverkad och veterinär bör kontaktas.

___________________________________________________________________________________________

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård