Har ni någonsin sett rödbruna missfärgningar på tassar, klor eller runt läpparna på en hund? Det är väldigt vanligt och kan bero på jästsvamp. Den goda nyheten är att jästsvamp är lätt att behandla men den underliggande orsaken kan vara desto svårare.

Svamp är naturligt

Jästsvamp är en helt naturlig del av den normala hudfloran hos hundar. Det är först när jästsvampen förökar sig till en avvikande nivå som man pratar om jästsvampsinfektion. Infektionen är inte smittsam. Den vanligaste jästsvampen hos hundar heter Malassezia pachydermatis som orsakar Malassezia dermatit (dermatit = hudinflammation) och Malassezia otit (otit = öroninflammation).

Vad är det då som får jästsvamp att plötsligt föröka sig lavinartat på olika ställen av hundens kropp? Svaret är en varm och fuktig miljö där både jästsvamp och bakterier frodas. Denna gynnsamma miljö uppstår till följd av

Allergi/Känslighet

Hudveck/Övervikt

Fuktigt väder eller miljö

Sjukdom

Det är vanligt att allergi orsakar klåda vilket leder till att hunden slickar sig om tassarna. Även blött väder leder till fuktiga tassar och en miljö där jästsvampar frodas. Då jästsvampen i sig kan leda till klåda med följd att hunden slickar sina tassar är det lätt att hamna i en ond cirkel och svårt att veta var problemet egentligen började.

Har man en gång behandlat sin hund för jästsvampsinfektion och problemen kommer tillbaka så är det väldigt viktigt att gå till botten med den underliggande orsaken och behandla därefter. Det är tyvärr vanligt att återkommande jästsvampsinfektion är sekundärt till (till följd av) allergi. Allergiutredningar kan vara tidskrävande och kostsamma men väldigt viktiga för att ge hunden ett så besvärsfritt liv som möjligt.

Hudvecksdermatit

En del raser har väldigt mycket hudveck. Det är något vi människor valt att avla fram för att uppnå ett visst yttre hos hunden men det är egentligen väldigt onaturligt och ganska opraktiskt. Detsamma gäller överviktiga hundar som på grund av ökat bukomfång får hudveck i bl.a. ljumskar. Huden i dessa hudveck gnids mot vartannat varpå friktion skapar värme och irritation. Sekretet som utsöndras av talgkörtlarna i huden ansamlas i dessa hudveck istället för att fördelas jämnt över huden och återigen är den varma och fuktiga miljön återskapad. Här frodas jästsvampar och bakterier och huden blir inflammerad.

Hur vet man att hunden har fått jästsvampsinfektion?

Det första hundägare märker är oftast att hunden kliar sig, är rosa i huden och den typiska fuktiga, rödbruna missfärgningen av pälsen. Angreppen är vanligast i olika hudveck, runt läppar, vulva, analöppning och mellan trampdynorna vilket också kan ge bruna missfärgningar av klofästet. Det är allra vanligast att detta rör sig om svamp men man kan inte utesluta en bakterieinfektion då även dessa trivs och frodas i varma och fuktiga miljöer. För att veta säkert så måste man gå till en veterinär som kommer ta prover från området för mikroskopisk undersökning.

Rödbrun missfärgning av päls behöver inte vara svamp! Hundens saliv, svett och tårvätska innehåller ett ämne som heter porfyrin. Porfyrin innehåller rött färgämne som vid kontakt med päls kan färga pälsen rödbrun. Detta syns mest på hundar med vit päls och det är vanligt att det syns under ögonen där tårvätska runnit eller mellan tår till följd av svettproduktion från trampdynorna. Den rödbruna missfärgningen av pälsen försvinner aldrig helt, den måste växa ut.

Vad gör man åt jästsvampsinfektion?

Man behandlar i stort sett alltid jästsvampsinfektioner i huden med antibakteriella och svampdödande schampoo eller medel. Det finns många olika varianter i butik och även ett par starkare som kräver recept från veterinär. Krage kan vara nödvändigt för att förhindra hunden från att slicka sig om det infekterade området. I vissa fall kan kortison behövas men det är endast efter veterinärs ordination. Jästsvampsinfektioner i örat behandlas med receptbelagda örondroppar.

Om hunden är besvärad av den misstänkta svampinfektionen eller om man misstänker öroninflammation så bör man uppsöka veterinär. Detta för att fastställa att det faktiskt rör sig om Malassezia och för att få hjälp med en behandlingsplan. Om man inte behandlar själva orsaken till jästsvampens överväxt så är det högst sannolikt att infektionen kommer vara återkommande. Är hunden däremot opåverkad men har synliga symtom på jästsvamp i huden så kan man prova att behandla hemma först med ett antibakteriellt och svampdödande schampoo t.ex. MalAcetic.

Börja med att skölja av hela hunden. Om endast tassarna är påverkade så räcker det med tassbad.

Applicera schampoot och massera tills det löddrar ordentligt. Låt verka 5-10minuter.

Skölj av noga och torka hunden ordentligt. Man kan med fördel använda balsam för att förhindra att hunden blir torr i huden. MalAcetic Spraybalsam kan användas efter bad och behöver inte sköljas ur.

Upprepa detta varannan dag under första behandlingsveckan och två gånger under veckan därpå. Om inte problemen blir bättre efter detta eller om klåda uppstår under behandlingen så ska veterinär kontaktas.

Svampdödande och anitbakteriella våtservetter t.ex. MalAcetic Wetwipes är väldigt bra för behandling av små områden t.ex. runt munnen eller för att dagligen rengöra hudveck och förhindra tillväxt av svamp.

I förebyggande syfte bör man..

Torka hundens tassar noggrant, speciellt under höst och vinter

Överviktiga hundar ska av många anledningar gå ner i vikt, inte minst för att minska hudveck och risken för hudvecksdermatit

Essentiella fettsyror! Dessa verkar för en frisk hudbarriär som fungerar som ett skyddande lager på kroppen. Syrorna motarbetar jästsvamp, och är ett bra tillägg i vård av allergi och hudproblem. Det finns många olika varianter och fabrikat. Nutrolin Skin & Coat utmärker sig då den är speciellt framtagen för hundar och inte innehåller laxolja som annars kan orsaka magbesvär hos känsliga individer.

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård.

 

Alla hundar har päls även om en del har mer än andra. Av pälsen kan vi utläsa vilket klimat hunden är ämnad för, i vilket livsstadie hunden befinner sig, vilken ras hunden tillhör samt hur hunden mår på insidan. Få saker signalerar välmående så tydligt som en frisk och tät päls som riktigt blänker i solskenet!

I denna artikel ska jag hjälpa er hundägare att ta fram en bra pälsvårdsrutin för just er hund med hjälp av lite bakgrundsinformation och tips för olika pälstyper

Vad är päls?

Precis som hos människor så är huden hundens största organ. Huden består av tre lager och i det mittersta sitter hårsäckarna (tillsammans med blodkärl, nerver och körtlar). Ur hårsäcken växer hår eller i detta fall päls. När ett pälsstrå tappas så dör roten och faller ur hårsäcken. Hårsäcken bildar då ett nytt strå som består (precis som klor) av döda keratiniserade celler. Den enda levande delen av pälsstrået befinner sig inuti hårsäcken.

Pälsens främsta uppgift är temperaturreglering och att skydda den ömtåliga huden mot bl.a. ultraviolett ljus och smuts. Pälsen fungerar också som en ledare av doft från huden ut till omgivningen

Pälsapotek

För att sköta hundens päls behöver man ha vissa saker hemma

Borste – Köp en borste, karda, handske eller kam som passar din hunds pälstyp. Ofta behöver man mer än en variant (läs mer under pälstyp). En fällningskam kan vara bra att ha hemma vid fällningsperioder. Ta hand om dina borstar och tvätta dem efter användning

Schampoo & Balsam – Det enda som gäller för alla hundar är att de behöver schampoo och balsam men just vilken variant är högst individuellt. Passa på att fråga din veterinär efter tips på schampoo som passar just din hund när ni är på vaccinationsbesök. Kanske har uppfödaren ett favoritbalsam som kan vara värt att prova?

Handduk – Att ha särskilda handdukar till hunden handlar mest om hygien. Det finns särskilda mikrofiber handdukar som torkar snabbt och sliter mindre på pälsen än en gammal frottéhandduk

Kosttillskott – Efter behov och tycke

Välmående & vacker päls

Eftersom pälsstrået växer ur hårsäcken som sitter i huden så är hudens välmående minst lika viktigt för en skinande päls som pälsskötsel. Med andra ord så kommer yttre skönhet från inre välmående och en bra pälsvårdsrutin!

Borstning – Alla hundar får ett friskare yttre av regelbunden borstning. Frekvensen beror på pälstyp. Borsten rensar pälsen från smuts, döda strån och hudceller samtidigt som blodcirkulationen stimuleras och oljor från körtlar i huden fördelas över hela pälsen. Borsta gärna hunden utomhus och lämna underullen vid träd och skog till fåglar att bygga bo med

Bad – För hundar som lever utomhus ska man vara försiktig med bad då shampoo kan tvätta bort kylisolerande fetter. För dagens inomhusboende hundar gör regelbundna bad dock bara gott. Blodcirkulationen stimuleras av massagen samtidigt som döda strån och hudceller tvättas bort. Frekvens och typ av schampoo beror på pälstyp. Använd aldrig produkter avsedda för människor på hundar då vi har ett lägre pH

Omega fettsyror – Precis som människor så producerar inte hundar fettsyrorna omega-3 och omega-6 (linolsyra) själva utan dessa behövs tillsättas via kosten. Syrorna finns i bl.a. fisk och frön och är fantastiskt bra för såväl leder som hud och päls. Det finns många sätt att tillgodose sin hund essentiella omega-syror. Nutrolin har tagit fram kosttillskottet Skin & Coat som är avsett för hundar och innehåller dessa fettsyror utan tillsatt laxolja som ger upphov till diarré hos många hundar

Zink – Mineralen zink är viktig för tillväxten av hår och päls. Extra viktig är den för djur som producerar stora mängder päls. Zink reducerar också mängden vätska som förloras via huden. Zinkbrist leder till en glanslös päls och pälsavfall

B-vitamin – När det kommer till hud och päls så fungerar B-vitamin främst till att främja och förstärka omega-fettsyrornas goda egenskaper i hundens hudlager. Det motverkar torr och flagig hud och kan förhindra att pälsstrån blir glanslösa och dör i förtid

Olika hårlag

Man talar om två olika sorters hårlag när det kommer till hundens päls

Underull – Mjukt, tätt bottenhår vars funktion är att skydda mot fukt och kyla. Det är främst denna typ av päls man får i kammen när man borstar hundar med underull

Täckhår – Det är den yttersta pälsen som vi ser när vi tittar på hunden. Denna skiljer sig markant mellan olika raser vad gäller färg och struktur

En del raser har dubbelt hårlag vilket innebär att de har underull som täcks av täckhår. Detta kan liknas vid att ha en varm och tjock tröja med en regnjacka över. Exempel på raser med dubbelt hårlag är Chow chow, Border collie och Rottweiler

Andra raser har enkelt hårlag, alltså bara täckhår och ingen underull. Exempel på detta är Bulldog, Pudel och Whippet

Pälstyper och päls-specifik skötsel

Pälstypen syftar på vilken typ av päls som utgör täckhåret. Pälstyp avgör hur mycket underhåll och yttre vård som krävs. Vilken pälstyp har din hund?

Korthårig päls (t.ex Staffordshire bullterrier) – Dessa hundar har en kort och tät päls utan underull. Pälsen torkar snabbt och kräver lite underhåll. Borstning någon gång då och då och bad ett par gånger om året räcker. Borsta med en helt vanlig naturborste eller gummihandske. Borsta försiktigt i motsatt riktigt eller i masserande rörelser för att bli av med döda strån och avsluta med en helkroppsborstning i rätt riktning

Medellång päls (t.ex. Labrador) – Hundar med medellång päls har, precis som det låter medellånga täckhår och underull. Pälsen skyddar bra mot kyla men tar lång tid att torka. Dessa hundar fäller ganska mycket men får sällan tovor. Borstning en till två gånger i veckan med en karda eller stålkam och bad en gång i månaden brukar räcka. Man kan använda en naturborste emellanåt för att få fram glansen i pälsen. Vid kraftig fällning är en fällningskam perfekt till dessa hundar!

Långhårig päls – Det finns långhåriga hundar med underull (t.ex. Australian shepherd) och så finns det de utan (t.ex Yorkshireterrier). Dessa hundar kräver lite mer pälsvård och fäller ganska mycket. Hela hunden bör borstas minst en gång i veckan och partier som ofta får tovor (t.ex. benen och armhålorna) bör borstas dagligen. Använd fingrarna för att reda ut de värsta tovorna och därefter en karda. Kamma håret runt ansiktet med en bredtandad stålkam. Borsta försiktigt och håll emot vid huden, dessa hundar är oftast lite “hårömma”. Bäst mår pälsen av ungefär två bad i månaden. Använd alltid balsam och gärna balsamspray mellan baden. Många ägare till långhåriga hundar väljer att klippa ner pälsen för att underlätta skötseln eller för att hjälpa hunden under varma sommardagar. Tycker man att det är svårt att göra själv så finns det hundtrimmare som är proffs på detta

Strävhårig päls (t.ex. Borderterrier) – Strävhåriga hundar fäller mycket lite päls. Istället måste pälsen trimmas några gånger om året eftersom döda pälsstrån sitter kvar i hårsäcken. Vid en trimning plockar en erfaren hundägare eller professionell hundtrimmare bort dessa döda strån för att ge plats åt nya att växa fram. Döda strån tappar nämligen sina smutsavstötande och väderbeständiga egenskaper med tiden. Strävhåriga hundar behöver inte badas mer än några gånger om året även om många ägare väljer att göra det betydligt oftare. Däremot bör de borstas ungefär två gånger i veckan med en karda. Använd en stålkam för pälsen runt ansiktet. Komplettera med borstningen med en naturborste emellanåt för att få bort döda strån.

Krullhårig päls (t.ex. Pudel) – Krullhåriga hundar fäller också väldigt lite och anses ofta allergivänliga. Krullhårig päls växer däremot väldigt snabbt, blir ofta tovig och kräver mycket underhåll. Borstning bör ske upp till en gång om dagen med karda eller metallborste utan plastpluppar. Dessa hundar klipper man istället för att trimma. De behöver klippas flera gånger per år upp till en gång i månaden, inte minst runt tassar, öron, nos och ögon (om man vill att hunden ska kunna se). För att få klippningen snygg och jämn krävs erfarenhet eller en duktig hundtrimmare!

Strittande päls (t.ex. Jämthund) – En hund med strittande päls är ämnad för ett kallt klimat och har därmed mängder med underull under en utåtstånde täckpäls. Pälsen skyddar mot kyla, smuts, väta och snö och bör inte badas för ofta för att behålla dessa egenskaper. Dessa hundar fäller väldigt mycket under fällningsperioderna och kräver då mycket borstning, använd gärna en fällningskam. Under resten av året räcker ofta borstning en till två gånger i månaden med en karda och stålkam

Snörpäls (t.ex. Puli) – Snörpäls uppstår på hundraser där underullen och täckpälsen växer samman och bildar snören som liknar dreadlocks. Det går inte att borsta dessa hundar men man bör separera snörena med fingrarna ofta så att de inte växer ihop. Pälsen ska rensas från löv och smuts dagligen. När snörena blir långa kan de klippas och efter bad bör hunden torkas ordentlig med fön för att undvika fukteksem

Ingen päls alls – Sist har vi nakenhundarna som knappt har någon päls alls. De har endast mycket lite till måttlig bepälsning på öron, ben, huvud och svans. De kräver därmed ingen pälsvård i ordets rätta bemärkelse men kräver desto mer hudvård. Ett bad i veckan rekommenderas för att få bort överflödigt fett och smuts samt för att stimulera blodcirkulationen i huden. Ägare till nakenhundar i Sverige har fullt upp med att skydda hundarna mot kyla största delen av året och mot solens strålar resterande del

Hjälp, hunden fäller!

En del raser fäller nästan inte alls men de allra flesta hundar fäller mer eller mindre hela tiden. Fällningen är som värst två gånger om året då hela pälsen byts ut vilket beror på hårsäckens olika aktivitetsfaser som styrs av årstiderna. På våren triggas fällningen av längre dagar för att ge plats åt sommarpälsen och tvärtom på hösten. Tikar fäller dessutom vid valpning och skendräktighet. Det kan kännas som att man under dessa perioder inte gör annat än dammsuger och rollar kläder men det är fullt normalt. Hundar som spenderar mycket tid inomhus tenderar att fälla pälsen i en ganska jämn takt året om

Under intensiva fällningsperioder hjälper det att massera hunden ordentligt med ett antifällningsschampoo under bad och att borsta, borsta och åter borsta! Antalet strå som kommer dö och falla av är nämligen bestämt när fällningen börjar och därmed beror fällningsperiodens längd på hur lång tid det tar för dessa strå att falla. Om man kan påskynda fällandet upplevs fällningsperioden kortare och lite lättare. B-vitamin och omega-fettsyror verkar förebyggande mot överdriven fällning då det förhindrar att pälsstrån dör i förtid

Kontakta veterinär om…

  • pälsen upplevs tråkig och glanslös trots en god pälsvårdsrutin
  • hunden lider av kraftig pälsavfall eller alopeci (kala fläckar)
  • hunden lider av klåda och/eller mjällbildning

Detta kan bero på stress, parasiter, allergi, dålig utfodring eller sjukdom.

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Att hundars tänder inte blir dåliga är en påhittad gammal skröna som bygger på okunskap. Idag vet man att tandsjukdom är ett stort problem hos hundar som är smärtsamt och kan vara svårupptäckt av ägare. Det är numera vanligt att tandstatus undersöks och diskuteras vid rutinbesök såsom vaccinering hos veterinären. Sköter man hundens tänder hemma så kan man spara tusenlappar i dyra tandbehandlingar för att inte tala om den smärta och obehag man skonar hunden ifrån.

Tandsjukdom hos hund

När man pratar om tandsjukdom hos människa så står karies (hål i tänderna) högt på listan. Karies uppstår till följd av en kost med mycket socker och därför är detta ovanligare hos hundar. Man ser det främst hos hundar som får sötsaker av husse och matte. Tandsjukdomarna som är vanligast hos hund är gingivit och parodontit. De flesta tandsjukdomar hos hund uppstår till följd av plack. Alla hundar får plack naturligt men dvärghundsraser är speciellt utsatta för tandsjukdom. Plack motverkas genom regelbunden tandborstning.

Plack och tandsten består av bakterier. Munnen är en väldigt gynnsam miljö för bakterier som gärna bosätter sig på tandytan. Om man inte borstar tänderna så växer dessa beläggningar med bakterier till det som heter plack. När placken förkalkas bildas brunaktiga hårda ytor på tanden som heter tandsten.

Gingivit är ett finare ord för tandköttsinflammation. Plack består ju utav sammanhängande beläggningar av bakterier. Dessa bakterier utsöndrar skadliga ämnen som orsakar inflammation av tandköttet. Gingivit kännetecknas av irriterat och rött tandkött som blöder lätt. Hunden får ofta illaluktande andedräkt till följd av inflammationen.

Parodontit uppstår till följd av obehandlad gingivit. Allteftersom tandköttet drar sig tillbaka på grund av inflammationen sprider sig placket djupare ner i roten. Så småningom har inflammationen spridit sig till tandens stödjevävnader där rothinna och käkben sakta löses upp och tanden blir lös. Processen är väldigt smärtsam.

Tecken på tandsjukdom

Dålig andedräkt tyder på inflammation

Tandsten är ett tydligt bevis på plack

Rött och inflammerat tandkött tyder på inflammation

Om tänderna orsakar hunden väldigt mycket besvär så kan den klia mot munnen, salivera mycket och ha ett nedsatt allmäntillstånd

Det ska gå väldigt långt innan hunden slutar äta. Hunden vill överleva och för att överleva måste man äta. Däremot kan man se minskad aptit eller att hunden verkar ha ont när den äter

Dentinet som tanden består av gulnar naturligt med åren. En gul tand är inte nödvändigtvis tecken på tandsten. Be din veterinär ta en titt i hundens mun om du är osäker

Tandborstning är A och O

För att förhindra tandsjukdom hos hunden så finns det ett vapen som är överlägset alla andra och det är tandborstning!

Det är själva rörelsen mot tanden som får placket att avlägsnas. Tandkräm är inte viktigt men vill man så ska man använda en tandkräm avsedd för hundar. Dessa innehåller inget fluor och är smaksatta med bl.a. lever för att göra tandborstningen till en trevligare upplevelse.

I början kan det vara lättare att använda en fingertuta. Det ser ut som en liten vante för bara ett finger. Man kan också använda sig av en gasbinda som man lindar runt fingret. Fördelen med dessa metoder är att man får en tydligare känsla för hur lätt man ska vara på handen. Sedan kan man avancera till en barntandborste för mindre hundar och en mjuk vuxentandborste för stora hundar. En del hundägare använder elektrisk tandborste och visst finns det fördelar då det snurrande borsthuvudet kommer åt och rengör noggrannare men det räcker alldeles utmärkt med en vanlig tandborste. Det är regelbundenheten som är viktig, helst varje dag.

denna typ av hantering. Plack ansamlas främst på utsidan av tanden så det är där vi lägger fokus. Det är viktigt att känna sin hund och lära sig dess signaler. En del hundar accepterar inte att bli pillade i munnen. Ofta grundar sig detta i smärta men inte alltid. Man kan till stor del träna på detta och göra tandborstning till en positiv upplevelse för både hund och ägare. För den lilla skara som helt enkelt inte tolererar tandborstning får man använda sig av tandrengörande ben och leksaker. Dessa metoder ersätter inte tandborstning, så för hundar som får mycket plack och tandsten får man räkna med regelbundna besök hos veterinären för tandrengöring. Allra bäst är såklart att börja öva med sin valp så fort man får hem den, då är denna typ av problem sällsynta.

Hur går man till väga för att borsta hundens tänder?

När man pillat mycket i hundens mun med fingrar och eventuell fingertuta så är det dags att börja med en tandborste. Förslagsvis provar man med en smaksatt tandkräm i början för att hunden ska sammankoppla tandborsten i munnen med något gott. Borsta utsidan på varje tand så gott det går. Var extra noga längs tandköttskanten och på de stora kindtänderna längst bak. Hunden kan ligga ner på golvet eller sitta upp. De första gångerna kan det vara till stor hjälp att vara två personer så att den ena kan stå bakom hunden och stötta huvudet medan den andra fokuserar på borstningen.

Ta det lugnt och metodiskt, om ni bara kan ta några tänder åt gången så nöj er med det. Grunden i att göra tandborstningen till något positivt ligger i att inte tvinga hunden till något den inte vill, det blir aldrig bra. Beröm ofta och mycket under tiden ni håller på. Vänta inte med beröm tills efteråt, då kommer hunden förstå det som att det är bra att tandborstningen är över.

 

Komplement till tandborstning

Det finns idag många mer eller mindre bra produkter för hundars tänder. Ingen av dem kan ersätta tandborstning men kan fungera som ett komplement. Är man väldigt noga och borstar hundens tänder dagligen så behövs dock sällan något komplement.

Ni har nog alla sett reklamerna för tuggben som sägs ta bort eller förebygga tandsten. Det ligger en viss sanning i detta, om hunden tuggar på benet minst i några minuter så att tuggbens-ytan gnids mot tanden. Så för hundar som Bosse, som i stort sett inhalerar benet hjälper det alltså inte. En del av dessa ben innehåller dessutom ganska tvivelaktiga ingredienser som bidrar till en ökad kroppsvikt.

Det finns många torrfoder som är framtagna för att bibehålla en god munhälsa. Ofta är torrfoders-kulorna lite större och måste tuggas ordentligt vilket hjälper till att avlägsna plack från tandytan. Många BARF-anhängare (Biologiskt Anpassad Rå Föda) menar däremot att om man utfodrar hundar med den föda dem är menade att äta så är inte plack och tandsten ett lika vanligt problem som hos hundar som är uppfödda på torrfoder.

Hundleksaker som sägs gnida mot tänderna eller massera tandköttet när hunden tuggar är ganska populära. Effekten beror på HUR hunden tuggar på leksaken. De tänder som gnids mot leksaksytan kan möjligtvis “borstas” men resterande tänder förblir opåverkade.

Munskölj framtagna för djur såsom Hexarinse kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av plack. Återigen är det inget substitut för tandborstning men för hundar som lätt får plack och gingivit så kan det vara ett bra komplement till tandborstning.

Tandbehandling

När det gått för långt för att tandborstning ska hjälpa och hunden visar tecken på en dålig munhälsa så är det dags att boka tid hos veterinären. Där kommer hunden att sövas och få sina tänder rengjorda. Veterinären kommer undersöka tänderna visuellt, mäta eventuella fickor och i bästa fall röntga munnen. Skulle det finnas några tandrötter som är väldigt sjuka så kan det bli aktuellt att dra ut dessa tänder. Många djurägare är oroliga för narkosen och kan tycka att risken är för stor i kontrast till tandproblemen. Till de djurägarna vill jag säga att det har hänt väldigt mycket inom anestesi för djur de senaste 10 åren. Inte bara i utvecklingen av narkosläkemedel utan även vad gäller utbildning av personal. Det finns alltid en viss risk med narkos men den är idag väldigt låg för friska djur och en hund som har tandproblem lider av smärta även om den är dålig på att visa det.

Lycka till med tandborstningen!

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

De allra flesta av oss har någon gång drabbats av förkylning. Den bekanta tröttheten, hostan, rinnande näsan och/eller det ömmande svalget slår ofta till på höstkanten varpå man några dagar senare är sig själv igen. Precis så är det även för våra hundar. De kan dessutom drabbas av vad man kallar för ”hundsläktets förkylning” nämligen kennelhosta. Det är en känd smitta bland hundägare och kännetecknas av kikhostan den orsakar. Vad är då en förkylning och vad är kennelhosta? När ska man söka vård och hur kan man hjälpa hunden hemma?

Förkylning

En vanlig förkylning ter sig ganska okomplicerat. Precis som hos människor så är förkylning ett samlingsnamn för  virus- och bakterieinfektioner i övre luftvägarna. Övre luftvägarna består av nosen, näshålorna med bihålor, svalget, struphuvudet och luftstrupen. Förkylning smittar inte mellan hund och människa. Hos en vuxen och i övrigt frisk hund brukar en förkylning leda till milda symtom som inkluderar hängighet, lindrig hosta, nysningar och genomskinligt sekret från nosen. I de flesta fall ser man en förbättring hos hunden redan efter någon dag och efter några dagar är hunden helt återställd.

I vissa fall drabbar infektionen lite hårdare. Det gäller främst valpar, äldre hundar eller hundar med hjärtsjukdom eller luftvägsproblem sedan tidigare.

Förkylningssymtomen kan även bero på annat än just förkylning

Valpsjuka  – orsakar förkylningsliknande symtom

Infektion i lungorna – orsakar ofta förkylningsliknande symtom

Hjärtsjukdom – kan orsaka hosta

Allergi – kan orsaka nysningar och ökat nosflöde

Noskvalster – orsakar nysningar och ”reversed sneezing”

Trakealkollaps – kan orsaka hosta, tung andning och ökad trötthet

Tumör i näshålan – orsakar ofta ökat nosflöde från ena näsborren

Kennelhosta

Kennelhosta är ett samlingsnamn för en rad olika infektioner i luftvägarna. Vanligast är infektioner orsakade av ett eller en kombination av följande smittoämnen: parainfluensavirus typ-2 (CPiV-2), hundens respiratoriska coronavirus (CRCoV) och bakterien Bordetella bronciseptica. Kennelhosta är väldigt smittsamt och sprids genom direktkontakt eller via droppsmitta från hundens hostningar på några meters avstånd. Inkubationstiden är 4-10 dagar och även om hunden inte visar symtom under denna tid så kan den sprida smittan vidare. Sjukdomen kännetecknas av dess kikhosteliknande symtom. Ofta tror man som djurägare att hunden satt något i halsen då hostattackerna uppstår plötsligt och är så kraftiga att hunden får kväljningar och ibland kräks.

Kennelhosta påverkar sällan hundens allmäntillstånd och går i de flesta fall över helt av sig själv. Hostan brukar gå över efter 7-10 dagar men kan i envisa fall hålla i sig i upp till 30 dagar. Under tiden ska man låta hunden vila och undvika kontakt med andra hundar. Använd gärna sele då tryck mot halsen kan förvärra hostan. Se till att hunden äter som den ska och håll koll på temperaturen som kan ligga mellan 37.5 – 39.0. En god idé är att ta tempen på sin hund när den är frisk för att veta vad som är normalt för just den.

Förebygg spridning av kennelhosta

I hundens vaccinationsprogram rekommenderas årlig vaccination mot kennelhosta. Ofta hör man dock att även vaccinerade hundar får kennelhosta. Det är nämligen så att inget vaccin ger ett hundraprocentigt skydd. I dagsläget har vi dessutom bara vaccin som skyddar mot parainfluensavirus i sprutform (Pi) eller vaccin mot både parainfluensavirus och Bordetella bronciseptica som ges i nosen (KC). Fullvaccinerade hundar kan alltså bli smittade för att infektionen är av ett annat ursprung än ovan smittoämnen eller för att skyddet inte är fullkomligt. Detta är vanligt men i de flesta fall blir infektionen betydligt mildare än om hunden inte varit vaccinerad.

Det är vanligt att kennelhosta sprids på hundtävlingar, utställningar, pensionat och hunddagis speciellt under höst och vinter. Misstänker man att ens hund är smittad så bör man undvika dessa platser och all annan kontakt med hundar i två veckor från det att hostandet började. Smitta kan också överföras via föremål såsom vattenskålar och filtar så dela inte dessa med smittade hundar.

Läs mer om Kennelhosta hos SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt)

När ska man söka vård?

Valpar är känsliga individer och man bör alltid reagera lite snabbare när en valp blir sjuk än om det gäller en vuxen hund. Veterinär bör kontaktas om man har en valp som påvisar förkylningssymtom då dessa löper större risk att drabbas av sekundärinfektion. Detsamma gäller seniorer eller kroniskt sjuka hundar. I de flesta fall klarar en valp av kennelhosta utan vård men om man är osäker eller om valpen är allmänpåverkad, har nedsatt aptit eller feber bör man alltid kontakta en veterinärklinik.

Förkylning och kennelhosta kan leda till sekundär infektion, ofta i lungorna, även för vuxna friska individer. Man bör kontakta veterinär om symtomen inte ger med sig eller om hundens tillstånd försämras. Vård bör också uppsökas om hunden har feber, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt aptit, svårt att andas eller om slem/nosflöde är gröngult istället för genomskinligt.

Väldigt besvärande hosta kan ibland behandlas med slemlösande medicin. Man är generellt väldigt sparsam med hostdämpande preparat då hostan behövs för att få upp slemmet.

Nedsatt allmäntillstånd eller uteblivet tillfrisknande kan betyda att hunden visar tecken på annan sjukdom. Förkylningssymtom kan som tidigare nämnts vara symtom på många andra infektioner och tillstånd. Finns det anledning att misstänka detta så bör man uppsöka vård.

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

De flesta hundägare är nog överens om att alla friska hundar behöver någon form av motion. Man kan dock inte dra alla över en kam när det kommer till hur mycket, när och vilken typ av motion då ras, ålder och hälsa spelar in. Det kan vara minst sagt förvirrande att läsa olika råd på internet och i de flesta fall saknas vetenskapliga belägg för de råd som finns.

Motionera valpar och unghundar

Generellt kan man säga att en hund räknas som valp fram tills den når könsmognad. Därefter benämns de oftast som unghundar fram tills dess att de är fullvuxna och färdigutvecklade. Under tiden hunden växer så är är allt i kroppen under utveckling, även skelettet är mjukare än hos en vuxen individ.Hunden är oftast, beroende på ras och storlek, fullvuxen någon gång mellan 10 och 18månaders ålder. Vissa raser växer från några hundra gram till 60kg på ett års tid. Å andra sidan väger en del raser endast 2kg som fullvuxna. Man har alltså ett ganska brett spann på storlek och utveckling när det kommer till hundar.

Detta breda spann kan förklara bristen på forskning och vetenskapliga belägg vad gäller riktlinjer för att motionera en växande hund. Det kan vara svårt för oss som hundägare när vi läser råd som

Gå många korta promenader med unghunden istället för några lite längre

Motion av valpen/unghunden bör hållas till ett minimum

Kraftig fysisk ansträngning bör undvikas

Vad kort, längre, minimum, kraftig osv egentligen betyder är inte fastställt. Alltså är dessa råd lika hjälpsamma som att säga “valpen ska ha lagom med motion”. Det beror helt enkelt på att forskning saknas. Tittar man på den forskning som finns på hästar och människor så pekar mycket på att fysisk aktivitet vid ung ålder har många gynnsamma effekter. Man har bl.a. sett att skelettet anpassas efter den belastning det utsätts för och att då undvika belastning kan vara direkt olämpligt. Det finns inte heller belägg för att det skulle vara dåligt för unghundar att gå uppför trappor. Inte heller nedför men då är risken för fallskador lite större.

Det står klart att mer forskning inom området behövs innan träningregimer för unga växande hundar kan framtas med vetenskapligt stöd. Det är dock troligt att en ung hund mår bra av fysisk aktivitet i måttlig mängd (vad det nu betyder?!) utan att överansträngas. Man får som hundägare använda sitt sunda förnuft. Om du inte skulle ta ditt 3åriga barn på en 2timmars promenad i snabbt tempo så gör inte heller det med er 5-månaders valp.

När hunden nått vuxen ålder kan det vara en väldigt god idé att röntga höfter och armbågar på sin större/tyngre hund. Det gäller speciellt om man önskar att t.ex springa eller cykla mycket med sin hund. Anledningen är att man vill veta status på dessa leder innan de utsätts för tung påfrestning för att undvika överbelastning och framtida skador.

Motionera efter ras

Här spelar storlek, vikt och fysik in. En Siberian Husky som är framavlad för att springa och dra kräver motion. Kan man som ägare inte tillfredsställa det behovet så ska man välja en annan ras. En engelsk bulldog däremot kan inte motioneras på samma vis och absolut inte under varma dagar.

En bra grundregel är att gå tillbaka till hundens ursprung. Forma en uppfattning om deras behov av fysisk ansträngning utefter bakgrund. En Border Collie som får valla emellanåt får förutom utlopp för sitt stora rörelsebehov även utlopp för de framavlade egenskaper som vallning innebär. Prata med uppfödare, veterinär och andra ägare av samma ras för tips och idéer.

Överviktiga hundar

Överviktiga hundar mår bra av fysisk ansträngning som ett steg i att nå normal vikt. Med den extra vikt som belastar deras leder är det dock viktigt att man börjar lugnt. Att ta en överviktig, otränad hund på en löptur är absolut olämpligt. Simning är oftast det bästa alternativet för dessa hundar men även promenader i kombination med ett dietfoder i rekommenderad mängd innan dess att normal vikt uppnåtts.

Olika motionsformer

Promenader – Långa, korta, i skogen, på stranden, i parken eller t.o.m. i vatten. Promenader är fantastiska för våra hundar (och oss). Tittar man på vargen så är deras revir upp till 1000 kvadratkilometer och de är gjorda för att vandra. Mycket tyder på att det även ligger i hundens natur att vandra. Själv tror jag att det är ytterst gynnsamt både fysiskt och mentalt för en hund att få promenera och röra sig tillsammans med sin förare från punkt A till B, helst fritt utan koppel i naturen (förutsatt att det kan göras säkert och lagligt). Att ge sig ut på en skogspromenad då och då rekommenderas starkt. Det ojämna underlaget medför att fler muskler aktiveras för att stabilisera kroppen, för att inte tala om alla spännande dofter.

Löpning – Detta kräver lite mer av hund och förare men älskas av många. Jag tycker det är bra att ha koll på hundens höft-, armbågsstatus och eventuell artros innan man tar sin hund på längre löprundor och man ska aldrig springa med en hund som haltar. Precis som för oss människor så behöver hunden bygga upp sin uthållighet så börja med korta rundor, öka successivt och ge hunden tid för återhämtning.

Cykling – Detta passar inte alla då det är många saker som ska klaffa för att kunna cykla säkert med hunden men det uppskattas av många. Precis som för löpning bör man ha koll på hundens hälsa innan man sätter igång att cykla tillsammans. Ett hett tips är att börja med korta rundor långt ifrån vägar och trafik. Det finns speciella insatser att fästa kopplet i till cyklar. Dessa minimerar effekten av hastiga ryck i kopplet för en stabilare cykelresa men självklart finns det en begränsning i hur kraftiga ryck den kan hantera

Simning – Jag har tidigare skrivit ett inlägg om simning och alla dess positiva egenskaper. Alla hundar är ju tyvärr inte lika glada i vatten men de flesta går att övertyga. Rörelse i vatten är skonsamt och belastar leder minimalt. Det är gynnsamt för muskeltillväxt och förbättrar konditionen. Många skadade eller överviktiga hundar som begränsas i vanliga fall kan röra sig fint i vatten. Simning erbjuder också en variation i hundens vanliga liv och rörelsemönster. På sommaren är det fritt fram att simma med sin hund på hundbadplatser. Under den kallare delen av året kan man söka sig till en hundbassäng. Dessa finns på en del djursjukhus och rehab runtom i Sverige. Här brukar man också kunna prova water-treadmill. Ett rullband nedsänkt i vatten som hunden kan få promenera på för ökat motstånd.

Weight pull –Tävlingsformen går kortfattat ut på att hunden med hjälp av en speciellt utformad sele ska dra en vagn med vikt en sträcka på 5 meter. Träningsformen kallas för Dragweight (DW) och har ökat i popularitet de senaste åren. Den går ut på att öka hundens styrka genom att träna med vikter längre distanser upp till 5km. Alla friska hundar kan utföra denna sport men man bör börja väldigt försiktigt för att undvika överansträngning av muskler.

Mental motion – Alla friska hundar bör som sagt motioneras fysiskt på något vis men vikten av mental motion kan inte understrykas nog. Hundar som är unga, gammla, friska, sjuka, överviktiga gynnas alla av mental stimulans. Endast fantasin sätter stopp när det kommer till mental stimulering av hundar, några tips finner ni här  eller här. Tryter fantasin så finns det mängder med aktiveringsleksaker och tillbehör som bygger upp hundens förmåga till problemlösning som i sin tur stärker deras självkänsla.

Om hunden haltar

Uppsök alltid veterinär om hunden haltar. Det är aldrig normalt för en hund att halta och det är ett tecken på smärta. Var uppmärksam på om er hund använder ett ben mindre än de andra, har ett ojämnt rörelsemönster, plötsligt rör sig annorlunda eller ibland tar små “hoppsasteg”

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Kloklippning

Många djurägare tycker att det här med kloklippning är ganska obehagligt och jobbigt. Deras hundar blir super-stressade, svårhanterliga och vill kanske tom bitas för att komma loss. Idag tänkte jag ge er lite tips och visa hur enkelt det kan vara med lite träning, tålamod och gott godis.

Träna kloklippning med din hund

Dagens modell är Bosse (såklart) och hans gravida matte (jag). Han är nu 11 månader och vi har tränat kloklippning ända sen han kom hem till oss vid 9veckors ålder.  När han var som allra minst fick han ligga på sidan en kort stund på matbordet nästan varje dag och jag klippte kanske bara en klo, kände och klämde på tassarna och gav honom något gott att äta. När han försökte resa sig var jag bestämd med att han skulle ligga kvar och belönade både muntligt (lugnt beröm) och med godis så fort han slappnade av. Jag brukade också klappa honom över hela kroppen och gosa ordentligt innan han fick hoppa upp. Detta lär hunden att det lönar sig att slappna av uppe på bordet och inget ont kommer hända. Även om kloklippningen kan kännas obehagligt så är det i det stora hela en mysig upplevelse för hunden.

Allt eftersom så lärde jag honom ett ”sidan”-kommando. Med det menar jag att han ska lägga sig ner och lägga sig på sidan, även om han är uppe på ett bord. När han förstod det så ökade jag tiden han skulle ligga kvar och därefter introducerade jag hantering under tiden han låg kvar. Det kräver såklart mycket tid och mycket träning men det är SÅ värt det! Användbart i många situationer och det är ovärderligt att ha en hund man får göra allt med, det tycker även veterinären 🙂

Pulpan

Inne i klon finns blodrik vävnad som också innehåller nervändar. Denna vävnad heter pulpan och syns som en rosa strimma i genomskinliga klor (se bilder nedan). För att se var pulpan går i svarta klor så kan man lysa med en ficklampa underifrån. Det ger en bra hänvisning på hur mycket av klon man kan klippa innan man sätter igång. Utanpå pulpan växer själva klon som är gjord av samma material som våra naglar – Keratin. Klon gör alltså inte ont att klippa i men träffar man pulpan så känns det och det kan blöda en del. Man ska helst undvika detta men det är absolut inte jordens undergång om man råkar göra det.

Pulpan är det rosa som syns inne i klon

Jag hör ofta ägare som har råkat klippa i pulpan en gång och därefter kan de aldrig mer klippa klorna på sin hund. Det som oftast hänt då är att hunden skriker till och matte/husse ser blod. Därefter utbryter mindre hysteri och matte/husse ojjar sig över stackars hunden och hur hemskt det var. Det förvärrar situationen för hunden och den får verkligen bekräftat att det här var en obehaglig upplevelse som man inte vill vara med om igen, det har ju matte/husse visat genom att själva bli upprörda.

Händer det (vilket det gör för de flesta någon gång) så avdramatisera det hela och låtsas som ingenting. Få hunden till att lägga sig igen. Klappa, mys och belöna massor men lugnt när hunden slappnar av, inte när den är stressad och orolig . Känn och kläm på tassarna och klipp ev en till klo innan ni släpper upp hunden. Har hunden redan kommit över det så kan ni fortsätta med resten av klorna innan ni släpper upp hunden.

Kloklippningen

När ni samlat er och fått hunden till att ligga ner, fått hjälp att hålla om det behövs eller fått hunden sittandes om den trivs bättre med det så är det dags att börja. Ha en vass, ordentlig klo-sax till hands och om man är rädd för att det ska börja blöda så kan man köpa nåt som heter Blodstopp i djurbutiken eller hos sin veterinär. Det är ett pulver eller spray man lägger på den blödande klon som får blodet att koagulera.

Därefter tar ni lugnt en klo i taget, en tass i taget. Klipp endast det som behövs och lite i taget. Belöna din hund emellanåt och prata glatt men lugnt med den.

Mums med godis!

Som ni ser på filmen nedan så klipper jag först toppen och sedan på sidorna. Det är för att kunna klippa så mycket av klon som möjligt utan att klippa i pulpan. Jag klipper alltså runt den. Det känns oftast mindre obehagligt för hunden och det gör att klo-massan som är kvar framför pulpan är den som kommer slitas naturligt när hunden går.

Klorna på baktassarna slits bättre naturligt när hunden springer, än vad klorna på framtassarna gör. De är därför oftast kortare vilket är bra att ha i åtanke så att man inte klipper för mycket. Kolla gärna var pulpan slutar. Har man en väldigt aktiv hund så kanske de inte behöver klippas alls.

När ni är färdiga så ska ni vara nöjda med er själva och stolta över hunden som varit så duktig! Belöna lite till när hunden fortfarande ligger ner. Klappa och massera över hela kroppen innan ni släpper upp den.

Duktig patient

Hoppas ni lärt er något nytt och känner er modigare inför nästa kloklippning. Behåll lugnet och ha tålamod så går det till slut!

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Det är inte bara hundens sinne som behöver kärlek och omtanke, även dess öron behöver tittas över ibland. De allra flesta hundar får någon gång lite smutsiga öron som behöver rengöras. Det gäller speciellt hundar med hängande öron, hundar som badar mycket eller raser med mycket päls i öronen där jästsvamp frodas och kan tillta snabbt. En god ide är att dagligen göra en snabb inspektion genom att titta och lukta i hundens öron. Vet man hur de brukar se ut och lukta så upptäcker man lättare om något är avvikande och kan snabbt påbörja behandling.

   

Uppsöka veterinär?

Smuts och små mängder vax är ofta helt normalt och försvinner efter rengöring. Om inte problemet blir bättre efter några dagar eller om hunden uppvisar tecken på öronskabb eller öroninflammation så bör man kontakta veterinär. Veteirinären kommer att inspektera ytterörat samt undersöka hörselgången med ett otoskop. Otoskop är ett instrument utformat för att titta längre ner i hörselgången och på trumhinnan. Veterinären kommer också samla upp sekret för att undersöka i laboratoriet. Man letar då efter parasiter, bakterier eller svamp för att kunna utforma bästa möjliga behandlingsplan. Behandlingen består oftast av rekommenderat vaxlösande medel och receptbelagda örondroppar för just det problem som föreligger. I vissa fall kan kortisondroppar eller antibiotika behövas. Är hunden väldigt smärtpåverkad så skrivs ofta smärtstillande antiinflammatorisk medicin ut.

Hur rengör man hundens öron?

Olika fabrikat och varianter på öronrengöring finns det gott om. Är man bara ute efter att rensa bort smuts i övrigt friska öron väljer man ett medel för detta ändamål som löser upp vax, döda hudceller och smuts. Uppvisar hunden större problem så väljer man öronrens efter veterinärs rekommendation.

Många hundar tycker att det är lite obehagligt att bli pillade i öronen så man kan behöva lite håll-hjälp. Placera er gärna i badrummet eller utomhus och med oömma kläder då det kommer stänka öronrens när hunden skakar på huvudet. Ta fram allt ni kommer behöva innan ni startar. Det brukar räcka med öronrengöring, eventuella örondroppar, bomull, bomullspinnar och hundgodis.

Spruta försiktigt ner ordentligt med öronrens i örat. Forcera inte ner pipetten i örat och riskera skador utan det viktiga är att vätskan rinner ner. Fäll snabbt ner öronlappen så att inte hunden hinner skaka ut all öronrens innan du masserat ner det i hörselgången. Hörselgången hos hundar är mycket längre än hos oss människor och går från vertikal till horisontell riktning en bit ner i örat. Därför är det väldigt viktigt att massera ner öronrengöringen ordentligt utanpå örat och längs med sidan, annars når inte rengöringen förbi den skarpa vinkeln i hörselgången och gör såvida ingen nytta.

När du masserat ett par minuter kan du släppa hunden så att den får skaka på huvudet. Skakningen hjälper också till att sprida rengöringen och lösa upp smutsen.

Vira därefter bomull runt pekfingret och torka försiktigt bort överbliven öronrengöring, smuts och vax. Använd bomullspinnar om det behövs i ytterörat för att klomma åt i alla vrår.

Att tänka på

Man bör inte överdriva rengöring i friska öron och man ska aldrig använda bomullspinnar ner i örat. Risken är att man irriterar eller gör hål på hudytan vilket kan introducera bakterier och framkalla en öroninflammation (otit). Bomullspinnar kan man få använda i ytterörats små gropar och vinklar för att få bort allt sekret, om man är försiktig. Man bör alltid använda öronrens avsett för hundöron. De är framtagna för att återställa en normal balans i örat. Tvättar man istället med vanligt vatten eller koksaltlösning så bidrar man till en ogynnsamt fuktig miljö där bakterier och svamp trivs. Man ska inte heller hoppa över medlet och torka ur torra öron med torr bomull då man, precis som med bomullspinnar riskerar att skada och irritera hudytan.

Misstänker man öroninflammation eller öronskabb i ett öra så ska man aldrig använda samma öronrens-flaska i båda öronen då man riskerar att sprida smittan vidare. Köp då istället två flaskor eller dra upp rengöringen i en spruta och avänd i det rena/friska örat först. Kasta sprutan efter användning i det smutsiga örat.

Öroninflammation (otit)

Öroninflammation hos hund kategoriseras som ett hudproblem som alltid börjar i de yttre delarna av örat. Om inflammationen får fortskrida kan den i värsta fall spridas till mellanörat. Inflammationen kan orsakas av parasiter, allergier, hormonella sjukdomar, polyper, tumörer, vaxansamlingar, fuktig miljö, anatomi (trång hörselgång, mycket päls etc.), främmande kropp, överdriven rengöring eller felaktig användning av bomullspinnar. Detta är alltså orsaker till att bakterier eller svamp får fäste och kan växa till sig. Man behandlar sedan bakterierna eller svampen men bör ta reda på grundorsaken för att förhindra återkommande problem. I de fall det rör sig om allergi bör man påbörja en utredning då det annars är vanligt att problemen blir kroniska.

Tecken på öroninflammation – Uppsök veterinär om hunden uppvisar något av nedan

Smärta – Reagerar vid inspektion eller när man rör vid öronen. Hunden kan också reagera när man för halsbandet över öronen eller klappar på huvudet

Skakar på huvudet eller lutar huvudet åt ena hållet

Kliar i örat/öronen

Avvikande doft – Unken eller infekterad doft är avvikande

Röd och irriterad hud i örat

Återkommande problem

Stora mängder vax

Brunt eller gulaktigt sekret i ett eller båda öronen som återkommer trots rengöring eller tillsammans med något av ovan


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Diarré hos hund är väldigt vanligt och kan vara besvärligt. Det påverkar hunden med magont och oro men även djurägaren drabbas då hunden ofta måste ut stup i kvarten, även nattetid. I detta inlägg går jag igenom råd vid orolig mage hos hund.

Diarré

Också kallat lös mage eller mer korrekt gastroenterit; inflammation i mage och tarm. Det kommer ofta plötsligt (akut gastoenterit) och inte sällan tillsammans med kräkningar. Det blir ett kroniskt tillstånd om hunden haft diarré i mer än två veckor och en del patienter har återkommande problem som kan vara svåra att få under kontroll. Med hjälp av enkel behandling hemma så kan okomplicerade fall hos en i övrigt pigg individ ofta lösas ganska snabbt. Valpar eller äldre hundar drabbas lite hårdare och man ska även agera lite snabbare när värmebölja råder som den gör nu. Djuret tappar snabbt vätska och riskerar att drabbas av uttorkning som följd.

Orsak till diarré

Orsakerna till hundens diarré kan vara väldigt många och det är inte ovanligt att man aldrig får reda på vad som var den utlösande faktorn. Några av de vanligaste är dock

Plötsligt foderbyte

Parasiter

Medicin

Virus

Bakterier

Stress

Intag av något olämpligt – giftigt eller som rubbar den normala tarmfloran

Allergi

Pankreatit (bukspottkörtelinflammation)

Behandling

Drabbas hunden plötsligt av diarré men mår bra i övrigt och har aptit så kan man prova följande behandling hemma innan man vänder sig till vården.

Skonkost

Hos en frisk och i övrigt pigg hund kan man låta magen vila från mat i 12-24timmar (låt alltid vatten stå framme). Därefter rekommenderas små portioner utav skonkost som man successivt trappar upp i storlek och frekvens. Man kan också påbörja skonkost direkt utan föregående fasta. Till en början räcker det med en matsked åt gången för en mellanstor/stor hund. Frekvensen beror lite på hur väl hunden tolererar maten och hur ofta den vill äta men 4-6ggr per dag brukar vara en bra riktlinje. När diarrén upphört återgår man successivt till normalt antal utfodringar och portionsstorlekar under en veckas tid. Man bör därefter göra en foderövergång till hundens normala foder då man blandar skonkost med en till början liten mängd vanligt foder. Under en veckas tid ökar man halten vanligt foder i blandningen tills man är helt tillbaka på det vanliga fodret.

Skonkost är mat som är snäll mot magen. Det allra bästa är ett komplett foder utvecklat för just gastroenterit. Två vanliga sorter är Royal Canin Gastro Intestinal och Hills i/d, båda innehåller all näring som hunden behöver utan att stressa mag- tarmkanalen. Dessa foder kommer som både blötfoder och torrfoder. Blötfoder brukar locka fler till att äta och det innehåller dessutom vätska. Äter hunden bara torrfoder kan detta med fördel blötläggas om hunden accepterar det.

Det går också bra att göra sin egen skonkost bestående av kokt torsk (eller annan vit fisk) eller kyckling och överkokt ris. Man kan med fördel koka ihop torsk och ris länge så att det blir som en röra. Vätskan som blir över kan man erbjuda hunden att dricka om den inte vill dricka vanligt vatten. Vill man inte ge sin hund spannmål så hoppar man helt enkelt över riset.

Vätska

En av riskerna med diarré är uttorkning. Det är inte ovanligt att hunden inte vill dricka som vanligt, vätskebalansen är rubbad och vätskeförlust sker genom diarré (och ev kräkningar). Är man orolig för uttorkning ska man alltid kontakta veterinär. För att uppmuntra hunden till att dricka kan man erbjuda risavkok (som beskrivit ovan), blötlägga maten, ge vatten i munnen med spruta (gör bara detta om hunden accepterar det och sväljer vattnet) eller erbjuda vätske-ersättning. Det finns speciell närings- och vätskeersättning framtagen för djur, en sort heter Oralade. Den innehåller rätt balans av salter, elektrolyter och socker och smakar dessutom av kyckling vilket gör att hunden ofta dricker vätskan självmant. Om hunden dricker lite men man är osäker på om det är tillräckligt så kan man tänka att ungefär 0.5dl vatten/kg kroppsvikt är absoluta minimi-behovet. Behovet ökar dock i värme och med förluster genom kräkning och diarré.

Läs om hur man gör egen vätskeersättning här

Probiotika

När man får diarré så är den normala tarmfloran rubbad. Man kan underlätta för kroppen genom att tillföra goda mag- och tarmbakterier (s.k. probiotika) som ska påskyndar återställandet av tarmfloran. Pro-viva är en form av probiotika för människor. För hundar finns produkter som Pro-Kolin+, Canikur och Fortiflora. Förutom att innehålla goda tarmbakterier ska de också vara bindande och verka lugnande på tarmslemhinnan. Det forskas mycket runt probiotika men några definitiva belägg för att det skulle fungera i alla fall av diarré finns inte. Dock upplever många (inklusive mig själv) att det hjälper och är ett bra verktyg tillsammans med skonkost och vätska för att stilla diarré. Tarmnormaliserande medel kan köpas hos veterinären eller på apoteket.

Potatismjöl?

En gammal huskur som inte rekommenderas av veterinärer för att stoppa diarré är att ge potatismjöl. Förvisso brukar det binda ganska bra och gör att avföringen blir fastare. Det hjälper dock inte mag- och tarmkanalen utan kan snarare uppröra och förvärra det egentliga problemet då tarmen är inflammerad och potatismjöl inte är så skonsamt som skonkost. Det löser alltså inte orsaken till diarrén och hjälper inte mag- tarmkanalen till normalisering, därför kvarstår diarrén oftast när man slutar med potatismjölet och i värsta fall har man förvärrat problemet.

Uppsök veterinärvård om:

  • din valp under 6 månader drabbas av diarré
  • din hund som är gammal drabbas av diarré
  • hundens allmäntillstånd är påverkat
  • hunden får inte i sig någon vätska eller kräker upp all vätska
  • hunden har stora vätskeförluster
  • diarréerna är blodblandade (hemorragisk gastroenterit)
  • risk finns att hunden ätit ett föremål som sitter fast
  • risk finns att hunden ätit något giftigt eller något den inte tål
  • ni provat behandling hemma men ingen förbättring ses efter 3 dagar
  • hunden matvägrar ( att hunden hoppar över frukosten behöver inte vara konstigt men om hunden matvägrar en längre tid i samband med diarré och ett alltmer nedsatt allmäntillstånd rekommenderas ni söka vård)
  • hunden har avvikande kroppstemperatur (under 38°C eller över 39°C) i samband med något av ovanstående

I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård

Ibland dricker inte hunden som den ska och kan behöva vätskeersättning. Det kan vara värmen som påverkar eller inflammation i mag- tarmkanalen (läs mer om detta här). Misstänker man att hunden är sjuk eller behöver vård så ska man alltid kontakta sin veterinär för rådgivning.

Vätskebrist

När hunden har kräkningar eller diarré, eller om det är väldigt varmt ute så förloras vätska snabbt Om hunden inte ersätter förlusterna genom att dricka mycket vatten så kan man behöva hjälpa till för att upprätthålla en normal vätskebalans. I det fall att hunden kräker väldigt mycket så är det alltid bäst att åka till veterinär, där kan hunden få vätska under huden eller intravenöst om det behövs.

För mildare fall av diarré eller om hunden inte dricker tillräckligt när det varit många varma dagar så kan man som ägare hjälpa till hemma. För att uppmuntra till vätskeintag så kan man erbjuda risavkok (den vätska som blir över när man kokat ris i rikligt med vatten). Det har lite mer smak än bara vanligt vatten. Ger man redan blötmat så innehåller det en del vatten. Ger man torrfoder så kan man blötlägga detta en stund eller så häller man på lite vatten precis innan man ställer ner det till hunden om denne föredrar knapriga bitar.

Om hunden dricker lite men man är osäker på om det är tillräckligt så kan man tänka att ungefär 0.5dl vatten/kg kroppsvikt är absoluta minimi-behovet. Behovet ökar dock i värme och med förluster genom kräkning och diarré.

Vätskeersättning

Det finns speciellt framtagen vätskeersättning för djur av olika fabrikat. En ganska ny produkt heter Oralade som innehåller rätt balans av elektrolyter, salter och socker. Den smakar av kyckling så de flesta hundar slickar i sig vätskan helt självmant. Läs mer om produkten här. Liknande produkter är t.ex. Rehydration Support eller Convalescens Support som kan köpas hos de flesta veterinärer eller djursjukhus. Man ska ge vätskeersättning i små doser men ofta för att upptaget ska bli så bra som möjligt, helst varje timme. Under nattetid är det svårare, både du och hunden behöver sin sömn. Anser man det nödvändigt så kan man ställa klockan en gång under natten för att ge ersättning. Tycker man att hunden behöver oftare än så, så bör man träffa veterinär. Är hunden väldigt uttorkad så är det indikerat att ge intravenös vätska istället.

Man kan också göra egen vätskeersättning:

Blanda 1 liter vatten + 1 msk druvsocker eller honung + 1 tsk salt

Dosen är 50-100ml/kg/dygn. En 10kg hund ska alltså ha 500-1000ml på ett dygn (om den inte får i sig någon annan vätska) vilket blir ca 20-40ml per timme.

Om hunden inte vill dricka vätskeersättning självmant så kan man försiktigt mata den med hjälp av en sked eller spruta. Man bör då ge vätskan i små portioner i mungipan så att hunden får möjlighet att svälja själv. Man ska aldrig på något vis tvinga ner vätskan eller snabbt spruta in den när hunden gapar. Risken är stor att hunden aspirerar (andas in) vätskan i lungorna vilket i värsta fall kan leda till lunginflammation.


I samarbete med Ellen Herrlin, Legitimerad Djursjuksköterska & Grundare till bloggen nursedolittle.se – En blogg om Djur & Djursjukvård